Bondemassans diskreta charm

Svårighetsgrad 1









Hans Fahrni, 1928
Vit drar och vinner

Författaren, Hans Fahrni från Schweiz, är väl mer känd som spelare; även om han aldrig tillhörde den allra yppersta eliten så deltog han flitigt i internationella turneringar i början av 1900-talet. Den här studien tillhör knappast de mest estetiskt tilltalande med sina bastanta bondemassor och den orörliga löparen på c8, men har ändå en viss charm.

Det är ganska lätt att övertyga sig om att vit vinner om svart vore vid draget i ställningen; om du inte redan gjort det föreslår jag att du börjar med det. Därefter är det dags att leta efter ett sätt att förlora ett tempo utan att släppa svarts pjäser ur sina respektive fängelser.

Box play

Svårighetsgrad 1









Mark Liburkin, 1949
Vit drar och vinner

Dagens alster är en typisk »enpoängsstudie» — det gäller »bara» att hitta ett vitt nyckeldrag som öppnar den svarta fästningen; svart har inte någon möjlighet att bjuda mycket motstånd när porten väl forcerats. Men poängen är ganska väl dold, och det gäller att tänka »utanför boxen», som det heter nuförtiden.

Löparen på h8 står trångt; kan man hålla den instängd i »lådan» borde det gå att fånga den på något sätt. Om du behöver mer inspiration, plocka fram Schacknytt 4/2002, eller klicka här, för att begrunda studien av Kivi (märkligt nog är de publicerade i samma tidskrift, Revista Romana de Sah, fast Kivis studie skapades elva år tidigare), där används nämligen en liknande idé.

Oskadliggjord skatt

Svårighetsgrad 2









Frédéric Lazard, 1912
Vit drar och gör remi

Svart ser ut att kunna promovera sin bonde med hjälp av tornet, men som alltid har vit ett trick att ta till. Till att börja med kan det ju vara bra att lista ut hur svart kan skydda sin skatt på c2…

På 1.Tc7? följer 1…Th5+ och 2…Tc5; och sedan går c-bonden i mål. Det ser inte så lätt ut, men vit måste faktiskt sikta på patt.

Ännu en studie som ligger någonstans mellan svårighetsgraderna 1 och 2; jag valde tvåan den här gången eftersom pattställningen är väl dold.

Ett praktiskt slutspel

Svårighetsgrad 1









Siegbert Tarrasch, 1906
Svart drar; vit vinner

Denna studie hittade jag på CD:n Theory and practice of chess endings som jag recenserade i Schacknytt 2002/8. Observera att det är svart som är vid draget, och att detta mer är att räkna som ett tekniskt slutspel med en studieartad poäng än en komponerad studie!

På CD:n stod att ställningen komponerades av »N. Grigoriev», dvs Nikolay Grigoriev, och så småningom hittade jag året 1937, utan källa; troligen har han skrivit en artikel i någon rysk tidskrift där han undersökt en rad slutspel av liknande typ. Men jag har senare hittat en uppgift att Tarrasch redan 1906 (ingen källa där heller; eventuellt kan det röra sig om turneringsboken till detta års turnering i Nürnberg?) behandlat detta slutspel, och eftersom 1906 är tidigare än 1937 har jag valt att nämna Tarrasch som kompositör.

I recensionen av CD:n tar jag upp en mycket liknande ställning; läs en gång till och begrunda hur vit ska dra fördel av det svarta tornets läge.

Officerare mot bönder

Svårighetsgrad 2









Gia Nadareishvili, 1947
Vit drar och och vinner

Innan jag ställer undan min georgiska studiebok kan jag inte låta bli att visa denna lilla pärla av bokens författare. Det finns en anledning till att jag valt just denna studie, men den avslöjar jag inte förrän i ledtråden. Så mycket kan jag dock avslöja som att de som löst en viss tidigare studie i den här serien förmodligen kommer att känna igen en hel del idéer.

Det är den här studien jag tänker på; torn är inte alltid så rörliga som det verkar.