En lösning med stil

Svårighetsgrad 2









Richard Réti, 1928
Vit drar och vinner

Den här studien är hämtad från Solving in Style, som jag recencerade i Schacknytt 2002/6. Just denna version är faktiskt, om man ska vara petig, inte av Réti utan av Henri Rinck. I Rétis original stod tornet på e5 i stället för f4 — som extrauppgift får ni försöka räkna ut varför Rinck flyttade på tornet.

Tekniskt sett borde det väl fortfarande vara sommar, men eftersom jag haft ett flertal studier med svårighetsgrad 1 rad så har jag höjt upp denna till en tvåa; men var inte oroliga, det är ett ovanligt lätt exemplar så ni ska kunna ligga kvar i hängmattan.

Här har vit som så ofta två varianter att välja på, och i båda ser svart ut att rädda sig med hjälp av en pattvändning. Men som vanligt i studier finns det ett sätt att korsa svarts planer i den ena av varianterna.

En tänkbar anledning till Rincks ändring är att lösningen blir något drag längre när tornet måste manövreras till e-linjen, och det blir inte lika uppenbart att 1.Lc6+ inte fungerar, men den viktigaste tror jag är att ta bort en dual; med tornet på e5 kan ju löparen ta vägen över d3 i stället för d7.

Tid och materia

Svårighetsgrad 1









Josef Moravec, 1925
Vit drar och vinner

Jag fortsätter på sommartemat med några korta studier som med fördel kan lösas i hängmattan. Denna är dessutom ganska känd, så om du sett den tidigare blir jag inte förvånad; en bra studie att visa på klubben för att illustrera en mycket viktig aspekt på slutspel.

Om du känner dig tvungen att konsultera ledtråden misstänker jag att det beror på att du inte tillräckligt noggrant undersökt alla alternativ som står vit till buds i det andra draget.

Om någon har en bättre illustration på att tid ofta är viktigare än material i slutspel så säg gärna till!

Minerade diagonaler

Svårighetsgrad 1









Johann Sehwers, 1922
Vit drar och vinner

Med tanke på semestern och den eventuella värmen[1] har jag den här gången valt ut en kort, och förhoppningsvis lättsmält, sak. Mer än fem minuter ska inte behövas på den här.

Det känns svårt att ge en bra ledtråd — ni har naturligtvis redan noterat att många pjäser råkar befinna sig på en och samma diagonal, och att vit har en löpare? En sak till kan väl avslöjas utan att lösningen blir helt uppenbar: svart måste kasta in handduken redan i andra draget.


Fotnoter:

  1. Denna studie publicerades i Schacknytt sommaren 2002, vilket fick mig att också lägga till »den nationella depressionen efter fotbolls-VM» — så här femton år senare har den nationella depressionen förhoppningsvis gått över, eller beror på politiker, PostNord eller andra malfunktionerande delar av vårt samhälle. []

Herkules’ problem

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitzky, 1927
Vit drar och gör remi

Ännu en studie av den där luriga typen där det verkar som om man har två lika bra drag att välja mellan. Jag brukar ibland kalla dem ”Herkules-problem”, efter några rader ur gammal progglåt:

För Herkules var valet
trots allt ganska lätt
det fanns två vägar att välja på,
en var fel och en var rätt.

Nå, Herkules?

Det är naturligtvis dragen 1.g8D och 1.Se3+ det handlar om. Det verkar som som det inte spelar någon roll i vilken ordning man spelar dem, båda måste tydligen spelas för att kan ska kunna komma vidare. Men efter ett av dem kan vit lägga in ett avgörande mellandrag som bryter ner det svarta försvaret.

Fortsättningen på den strof jag citerade i inledningen tyder på att Hoola Bandoola gillar en annan typ av studie:

Men vi står i var sin urskog,
utan varken vägar eller mål
och ändå krävs det av oss,
att vi ska veta vart vi går.

Eller är det kanske vanligt schack de tänker på?

En sommarstudie

Svårighetsgrad 1









Ladislav Prokeš, 1948
Vit drar och vinner

Den här veckan har jag valt ett verk som på något sätt anknyter till en av säsongens aktiviteter; vilken aktivitet jag tänker på får ni reda på i ledtråden.

Jag tänker på midsommar — först springer man ett tag runt en träbit, därefter vilar man sig en stund och sedan ägnar man resten av kvällen åt att snärja den sköna…