Svårighetsgrad 2
Vit drar och vinner
I min inledande blogga påpekade jag att studier oftast har både ett estetiskt och didaktiskt drag, och eftersom jag har en känsla av att det estetiska fått dominera i den här serien tänkte jag den här gången presentera en studie med utpräglat didaktiskt innehåll.
Jag har hämtat den från ett appendix till boken »The fruits from my chess garden», där bokens författare undersöker ett 20-tal tematiska bondeslutspel, som har det gemensamt att vit har en dubbelbonde medan svart har en bonde på en av de angränsande linjerna. Det här en av de mer grundläggande ställningarna; det kan hända att det dyker upp en knepigare ställning lite längre fram i serien…
Anledningen till att jag har boken i mitt schackbibliotek är ganska ovanlig, och dessutom en förträfflig illustration till den gamla tesen att världen är en liten plats. I internets begynnelse, gissningsvis i november 1994, publicerade författaren en av sina studier i usenet-gruppen rec.games.chess, och utlovade ett bokpris till bästa lösning. Jag minns inte riktigt vad som hände (jag tror inte jag löste studien, men att jag hittade något skumt i den retroanalys som var en del av lösningen), men hur som helst fick jag ett ex av sagda bok med hälsning från författaren. Det visade sig då att han bott i Sverige under ett stort antal år, och dessutom varit doktorand på KTH samtidigt med en av mina dåvarande kollegor på NSC, innan han efter disputationen hamnat i Kalifornien. Så kan det gå.
En av vits vinstidéer är att tränga fram med kungen för att byta av ett par bönder, en annan att temporärt offra en bonde för att kunna tränga in med kungen. Svart har naturligtvis också försvarsidéer; en av dem är attackera vits bönder när den via kungen avancerar mot den svarta bonden, en annan att se till att det »temporära» bondeoffret blir permanent. Exakt beräkning krävs för att avgöra vilken idé som triumferar i varje givet läge.
