Kategoriarkiv: Tankar

Gröna lyktor

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 130

Magnus & Basse — Brooklandsvägen

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

I min introduktionsartikel till den här serien nämnde jag inte en fjärde typ av låtar som jag eventuellt tänkte ta upp, nämligen de med mer eller mindre obegriplig text — om jag gjort det skulle utan tvekan dagens låtval kommit högt upp på listan. Jag är förmodligen inte den ende som undrat vad i hela friden det är för lyktor som går ut och in, och var någonstans de gör det. Lugn, allt ska avslöjas inom sinom tid. Magus Lindberg och Basse Wickman kallar sig inte »Magnus & Basse»; det var mitt påhitt för att korta av artistnamnet något.

Men först bör en detalj påpekas som kanske inte är allom bekant — Dan Andersson har inte gjort översättningen till svenska av Rudyard Kiplings poem; det har en Olavus Wold gjort. Eftersom denne enligt uppgift dog i en tågolycka i Iowa 7:e mars 1910, och boken »Rewards and Fairies», där Kipling original återfinns, inte utkom förrän just 1910 borde det finnas en historia att berätta om översättningen, och hur det kom sig att Dan Andersson gjorde musik till dikten; den historien har jag dock inte hittat[1].

Under den här tiden bodde Kipling i Englands vackraste och trevligaste grevskap, Sussex, och Brookland ligger inte långt från Sussex, i Kent. I dikten nämns ett par detaljer med tydlig anknytning till södra England. Fairfields kyrka, till exempel, ligger mitt ute på en slätt, eller snarare ett träsk som är vattenfyllt större delen av året (Romney Marsh):

Fairfields kyrka

Den Goodman som texten åkallar, två gånger till och med, är enligt vederhäftiga källor lika med en Goodwin, som legenden vill placera på en numera försvunnen ö utanför Dover, och denna legendomspunna ö skulle vara upphov till de farliga farvatten som kallas »Goodwin Sands». Goodwin var, fortfarande enligt legenden, far till den Harold som blev besegrad av Vilhelm erövraren vid Hastings 1066, så det där med »flera tusen år» får gå på Wolds Licensa Poetica.

Och hur var det nu med de där lyktorna? Jo, i originalet står »liddle green lanterns»[2], och enligt vederhäftiga uppgifter (se denna artikel från Kipling-sällskapet) så är det den belysning älvorna använder i diken och, får man förmoda, underjorden. Kipling, eller sångarjaget, har alltså mött en älva, eller åtminstone en så underskön flicka att hon liknade en älva.

Hoppas det blev lite klarare nu…

Fotnoter:

  1. Inom parentes kan nämnas att jag för ett antal år sedan hörde en person skryta med att han gett Dan Andersson fiollektioner; med tanke på att Dan Andersson dog redan 1920 kan det verka omöjligt, men icke så. Det var vissångaren Gunnar Turesson, vars äldre syster Olga var gift med Dan Andersson. [↩]
  2. »Liddle» är sussexdialekt för »little». [↩]

Konfliktlösning i praktiken

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 128

SweDanes — Bada & bæde

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Om jag inte råkat missa någon förelöpare är det idag första dagen som kan betecknas som riktig sommar, samtidigt som vissa stater i mellan östern är i akut behov av konfliktlösning. Dagens låtval är ett sätt att kombinera dessa två teman, även om man måste vara en mycket stor optimist omman tror att konflikten mellan Israel och Iran kan lösas med lite saftkräm med grädde.

SweDanes var en supergrupp långt innan begreppet uppfanns, bestående av Alice Babs, Svend Asmundsen och Ulrik Neumann (eller »Alice Baba och de fyrtio danskarna», som Povel Ramel vid något tillfälle kallade dem), alla tre jazzmusiker av allra högsta kaliber på sina respektive »instrument». Tillsammans var repertoaren lite mer lättsam, vilket märks tydligt i den här låten.

Om våld

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 127

Tracy Chapman — Behind the wall

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Så här dagen efter att två multimiljardärer i USA:s översta politiska skikt ännu en gång visat att de besitter intelligens, verbal förmåga och temperament som ouppforstrade femåringar borde jag kanske valt något lämpligt från den genren, men den enda låt jag kan tänka mig är Paul K:s Rerun, men eftersom han redan varit med i den här serien fick det bli en annan låt om våld och med en ironisk kommentar till den dåvarande situationen i det amerikanska samhället.

Jag vill minnas att jag blev tipsad om Tracy Chapman av en kamrat som kände till min, redan på den tiden, uttalade smak för bra och engagerande texter; om jag inte minns helt fel var det Peder B., en innebandyspelare med förmåga att prickskjuta bollar i mål hur man än försökte stå i vägen. Jag har dock inte hängt med i hennes utgivning efter de två första skivorna (som kom i slutet av 80-talet), men noterade med viss överraskning att någon nyligen gjort en cover på hennes »Fast car», vilket kanske kan förebåda tal om en revolution, åtminstone i USA.

Om motstånd

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 126

16 horsepower — The partisan

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Att jag inte har något emot artister med ett starkt och personligt utspel torde stå klart för de flesta som följt den här serien, eller överhuvudtaget min blog. David Eugene Edwards[1], frontmannen i 16 horsepower, och senare också i Wovenhand, tillhör de allra mest speciella i det avseendet. Och återigen är det säkrast att påpeka att Edwards’ frekventa användande av religiösa symboler i sina texter på intet sätt förändrat min syn vare sig på kristendomen eller på religion i stort.

Själva låten förknippar väl de flesta med Leonard Cohen, men det är ingalunda han som skrivit den; däremot kan man nog hävda med viss möjlighet att bli trodd att hans version skapat en andra blomstring för låten ifråga. Ursprungligen skrevs den i en fransk version under andra världskriget; wikipedia har, som nästan alltid, en grundlig genomgång av låtens öden och äventyr, även om just den här versionen inte nämns.

Fotnoter:

  1. Eugene har antagligen lagts till för att undvika sammanblanding med andra personer med samma eller liknande namn [↩]