De tidigare två studierna i den här serien var de som hängde med den första artikeln i Schacknytt, och om jag inte misstar mig var det de enda två som jag »lånade» från Claes’ artiklar i LASSmeddelande; de LASSare som tillika var schacknyttläsare och frekventerar denna blogg har alltså sett dem åtminstone tre gånger vid det här laget. Det här gången tänkte jag dock presentera något »nytt», en studie som inte har varit publicerad i min spalt i Schacknytt.
I min problemschackbokhylla har jag ett litet häfte med Mattisons samlade studier, utgiven av Timothy Whitworth för 30 år sedan, och dagens studie är hämtad därifrån. Hermanis Matisons, som namnet skrivs på lettiska, var inte bara en god studiekompositör; han var också en stark spelare, med bland annat en vinst mot Aleksander Alekhine i pragolympiaden 1931 på meritlistan.
Svårighetsgraden är kanske lite högt satt, men även om de flesta av vits drag kan räknas fram med den inte helt ovanliga metoden »allt annat förlorar» så krävs det en väl upparbetad inre syn för att hålla rätt kurs bland alla blindskär. Och slutställningen är ganska väl dold, får man väl säga.
Du har väl insett att vit kan lägga in ett matthot vid lämpliga tillfällen? Om inte, så är det dags att börja leta efter ett bra sätt att göra hotet effektivt.
Kommen så här långt bör du ha sett att svart kan besvara det matthot jag tipsade om i förra ledtråden med ett tornoffer på lämplig ruta i avsikt att valla ner f-bonden till promoveringsrutan. Dags att klura ut ett sätt att ånyo hota matt på ett avgörande sätt. Vits primära uppgift är att stoppa f-bonden, men du har väl inte missat den lilla ledtråd jag gömt i rubriken?
