En strategilektion

Svårighetsgrad 1









Oldrich Duras, 1906
Vit drar och vinner

Dagens studie hittade jag i Lessons in Chess Strategy av Valeri Beim. Förmodligen var planen att den skulle recenseras i tidningen, men jag kan inte hitta någon vare sig på min hårddisk eller på den sajt jag satte upp för tiotalet år sedan, så tills jag genomfört en pappersgoogling av mina Schacknytt kommer jag att anse att det inte blev någonting skrivet.

Duras har varit med i serien tidigare, och nog finns det likheter mellan de båda studierna.

Vit har inte så mycket att välja på eftersom de svarta bönderna är redo att rycka fram. Som Sherlock Holmes skulle sagt om han löst studier i stället för kriminalfall: När alla drag som inte leder till målet eliminerats, måste det som återstår vara korrekt, hur osannolikt det än verkar…

Inte nog med att Duras även denna gång använder en trefaldig upprepning, en dragtvångsställning är central i båda studierna.

Ullstrumpegång

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitsky, 1895
Vit drar och gör remi

Om ställningen känns bekant, så är du av »den rätta ullen», som min före detta klubbkamrat i LASS, Torbjörn Karlsson, skulle uttryckt saken på lätt men omisskännlig östgötska. Det betyder nämligen endera att du är välbevandrad i studieklassikerna, eller att du följt en av de länkar som jag smusslat in i ett tidigare verk i den här serien.

Att vit måste »gå på i ullstrumporna» är också uppenbart; den svarta fribonden ser som vanligt svårstoppad ut, och vit får ta till extraordinära metoder. Lösningsförloppet är förmodligen inte så knepigt för en rutinerad studielösare, men svart har en extra möjlighet som man bör se för att få full pott; jag berättar lite mer i ledtråden.

Patt spelar givetvis en viktig roll, men svart kan undvika den — ett par drag senare tvingas hen dock erkänna sig remiserad, eller hur det nu ska uttryckas.

En intressant poäng är att de som följde min tidigare angivna länk till TfS 1897/19 hittade nästan denna studie på samma sida som Larsens; skillnaderna var att vits kung placerats på h4 i stället för g4, och att källan angavs vara »La Strategie». Om denna version är en modifiering av Troitsky själv eller om det föreligger något misstag vet jag inte, men jag har svårt att se att studien skulle blivit avsevärt förbättrad av kungsflyttet.

Besvärligt mertorn

Svårighetsgrad 2









Cornelis Jan de Feijter, 1941
Vit drar och gör remi

Slutspel med olikfärgade löpare har ju rykte om sig att vara remiartade, men här har svart ett besvärligt mertorn som vit måste bekämpa innan remin är klar.

Om svart sköter sina kort rätt kommer han att kunna behålla sitt torn, så din uppgift blir att hitta en ställning där det inte kommer åt att göra någon skada. Se bara till så du inte blir matt under tiden…

Numera kan ju det optimala resultatet för ställningar med sex pjäser slås upp i databaser, och en sådan uppslagning bekräftar slutsatsen ovan.

Tidskriftens fullständiga namn, som sällan skrivs ut, är Tijdschrift van der Koninklijke Nederlandse Schaakbond.

Graciös elefantdans

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1921
Vit drar och vinner

Den franske kompositören Henri Rinck, som dock levde stor del av sitt liv i Barcelona-trakten, är en ofta förkommande gäst i den här serien — här visar han hur mycket aktivitet betyder i dubbla tornslutspel. I min ursprungliga text i Schacknytt gjorde jag honom av obegriplig anledning till schweizare; en ytterligt pinsam miss. Såvtt jag kan minnas var det dock ingen som protesterade.

Jag ber också om ursäkt för rubriken; jag har ju »bara» kommit två tredjedelar in i den här serien, men det står redan klart att den knepigaste delen, den jag ägnat mest tid åt, är rubriksättandet. Den här gången komplicerades det dessutom av att jag redan haft en liknande studie av Rinck i den här serien. Torn avbildas ibland som elefanter, men även löpare har fått namnet elefant på vissa språk. Schack, liksom språk och livet självt, är fullt av komplicerade samband…

Man måste inte schacka hela tiden, vit har tid att lägga in ett och annat stilla drag — det första borde inte vara så svårt att hitta och förmodligen inte det andra heller, när du väl börjat leta efter det. Skulle du behöva mer hjälp, så kan jag berätta att slutangreppet sker längs en rad, inte en linje; vilken rad det handlar om borde inte vara så svårt att räkna ut.

Tacka och ta emot

Svårighetsgrad 2









Alois Wotawa, 1952
Vit drar och vinner

Rubriken syftar naturligtvis på ett nonsenspoem som de flesta schackspelare stöter på tidigt i sin karriär:

Tacka och ta emot
Schacka eller hitta hot

och det räcker med en blick för att inse att dagens studie inte bjuder på alltför subtila manövrer — får svart möjlighet att plocka in en ny dam utan att himlen trillar ned över hens huvud så kan vit säga ajöss till alla segerdrömmar. Men det duger inte heller med vilka brutala överfall som helst, utan det, som vanligt i studier, är en smal, precis väg som för till målet.

Du har säkert gissat att det kommer att bli matt i åtminstone en del varianter, och det är korrekt. Men för att uppnå det måste inte bara de två tornen aktiveras, utan den vita kungen måste också hjälpa till.

Den av layouttekniska skäl förkortade tidskriftens fullständiga namn är Östereichische Schachzeitung.