Under en diskussion på Häggström hävdar angående begreppet »individuality convention» visade Olle en manöver där han i ett tävlingsparti, i fyra på varandra följande drag, bytte plats på springarna[1]. Jag erinrade mig att jag gjort detsamma en gång för länge sedan (partiet mot Lars E. spelades redan 1979), och att jag till och med skrivit en liten artikel om det i klubbtidningen LASSmeddelande (nr 3/1987, visade det sig). Det är denna artikel som jag grävt fram och presenterar här, med några få justeringar.
Den gången var det nog mer det andra partiet jag ville visa; det spelades i Enköpingsturneringen, förmodligen 1987[2]. Om jag fortfarande var bitter för att jag inte »vågade» spela Ka4, trots att det hela tiden varit avsikten, eller om jag då hade börjat se det komiska i partiet vet jag inte, men jag skulle tippa på det senare…
»Den spelare som förlorar är den som spelar utan plan. Bättre en kortsynt, till och med felaktig, plan än att utföra drag utan att veta vad man gör.» De visdomsorden kommer från Alexander Kotov och han fortsätter med att ge åtskilliga belysande exempel. Av någon anledning är det en mycket effektiv typ av spelplan som han över huvud taget inte tar upp. Här följer två instruktiva exempel ur min egen praxis.
Vit vid draget
Vid ett första ögonkast ser ställningen ganska jämn ut, och därför kan det verka överraskande att svart tvingas kapitulera efter ytterligare sex drag. Vit finner dock en originell och intressant springarmanöver, som obarmhärtigt avslöjar den svarta ställningens svagheter.
15.Sd2 Sf5 16.S2b3! Df4 17.Sf3 Sf6 18.Sbd4!! Sd6
Vit vid draget
Vits djupsinniga plan har satt svart i svårigheter. Vit kunde nu givetvis ha fortsatt enligt sin ursprungliga plan med 19. Sd2 Sde4 20. S4f3! (med idén Sb3, Sbd4), men valde i stället att utnyttja att svart tillfälligt lämnat en pjäs ogarderad.
19.Dd2 Sde4!?
Ett fantasifullt motangrepp, på vilket vit emellertid har en kraftfull vederläggning.
20.Dxf4 1-0
Vit vid draget
Vits pjäser samverkar inte särskilt bra, i varje fall inte damen, och dessutom har han en isolerad bonde på d4. En lika stark som svårfunnen kungsvandring tar fasta på dessa brister och gör vits läge kritiskt.
32.Kf1 Kf6 33.Ke2 Kg5! 34.Kd2 Kh6 35. Kc2 Kg7!!
Vit vid draget
Lägg märke till scenförändringen. Medan svart med enkla positionella medel förstärkt sin ställning har vit planlöst velat mellan olika spelplaner. Vit befann sig i tidsnöd, vilket kan förklara varför han inte gav upp här.
36.Kb3 a5 37.La6
Desperation. 37.Ka4 leder snabbare till det ofrånkomliga slutet.
37…Ld7 38.Db7 Dd6 39.Da7 Kh6 40.Dc5 Df4
Vit vid draget
41.De7
Passivt försvar (41.Ka4) hade förlängt partiet ännu några drag. Nu kröner svart sitt strategiska mästerverk med ett elegant pjäsoffer.
41… Dxd4 42.Dxd7 Dd1 0-1
Den listige söker, och ofta han finner
planer i mängd, varpå motståndarn vinner!
Fotnoter: