En Nacka-fint

Svårighetsgrad 1









Folke Ekström, 1932
Vit drar och gör remi

Av de fem LASSare som jag känner till ha försökt sig på studieförfattarens roll är Folke Ekström den utan tvekan spelstarkaste; jag hoppas Lars Falk och Robert Ericsson inte tar illa upp. (De övriga två, Åke Hellström och Magnus Tideman, hade säkerligen inte opponerat sig heller, men tyvärr har de inte längre någon möjlighet att göra det.) Förutom att ha varit i världseliten i närschack under några år i mitten av 40-talet, och i världseliten i korrschack på 60- och 70-talen, så publicerade Ekström också ett par studier i majnumret av TfS 1932. Båda är korta, skissartade saker som lämpar sig bra som övning för lösare.

Rubrikens Nacka-fint ska inte tas alltför allvarligt, men tornets krumbukter kan med lite fantasi sägas ha likheter med hr Skoglunds rörelsemönster på fotbollsplanen; det som fick mig att göra den associationen var att Ekström, om inte minnet sviker mig, under de sista åren av sitt liv bodde i Nacka.

Lösningen är som sagt kort, och vid slutet av den får svart valet mellan att sätta patt eller att gå in i ett teoretiskt remislutspel.

En rökt kung

Svårighetsgrad 2









Visa Kivi, 1938
Vit drar och vinner

Vit har två pjäser mer, men å andra sidan ser svarts c-bonde svårstoppad ut. Vit har en mängd schackar och andra små finesser till sitt förfogande; tar man ut dem i rätt ordning, så går det vägen den här gången också.

Du ska få första draget: 1.Se7+. Nu vandrar den svarta kungen i ett veritabelt minfält, och ett felsteg betyder omedelbar katastrof. I huvudvarianten kommer springaren att i sista sekunden hinna stoppa c-bonden från att gå i dam.

Kamp mot en spindel

Svårighetsgrad 1









Annibale Dolci, 1918
Vit drar och vinner

Den svarta damen sitter som en spindel i nätet, och kontrollerar på distans de viktiga fälten b8, h8 och h2. Just som jag bestämt mig för att använda den här studien började det regna, vilket för den skrockfullæ möjligen kan vara en ledtråd till vad som kommer att hända under lösningsförloppet.

Det är verkligen inte lätt att ge några ledtrådar på en vettig nivå i det här fallet, men så mycket kan jag ju avslöja att om du planerat att vinna med ett stilla drag någonstans i varianterna så är du helt fel ute. Det är idel schackar det handlar om, men de måste tas i rätt ordning, däri ligger den enda (?) svårigheten i den här studien.

Bra kung reder sig själv

Svårighetsgrad 2









Leonid Kubbel, 1922
Vit drar och gör remi

Såvitt jag kan minnas har jag inte haft något rent bondeslutspel i den här serien, och i så fall är det naturligtvis i högsta grad på tiden. I forntiden, då jag var ung, kunde man spela till sig märken av olika valörer genom att visa upp sina färdigheter i olika slutspel, och den här borde vara värd åtminstone en silverspringare!

Om du börjat misstänka att vit inte klarar sig enbart med något teknikmärkes kunskaper så är du helt rätt ute — vid slutet av varianten måste du använda ett av studiekompositörernas vanligaste trick, nämligen patt.

En hårdhudad löpare

Svårighetsgrad 2









Hermann Mattison, 1914
Vit drar och vinner

Ännu en studie som kretsar kring en farlig fribonde, men den här gången är det vit som ska försöka valla ned den. Ett torn är en betydligt kraftfullare pjäs än en springare, så var beredd på att det inte räcker med att landa ett knockoutslag…

Att allt hänger på e-bonden har du säkert redan insett; med enbart svartfältslöpare plus a-bonde kan ju inte vit vinna mot en någorlunda välposterad svart kung. Därför gäller det att med alla medel hindra tornet dels från att komma hem till åttonde raden och dels från att ge en schack i ryggen på e-linjen. Naturligtvis är det löparen som kommer att sköta grovjobbet, men även kungen måste hjälpa till.