Hög press

Svårighetsgrad 1









Enrico Paoli, 1951
Vit drar och vinner

Så här under fotbolls-VM är det måhända tillåtet att låna en term från »det gröna fältets schack» till rubrik. Hur jag tänker mig att den kan appliceras på dagens studie avslöjar jag dock inte förrän i ledtråden.

Två löpare och bonde borde inte ha några problem att besegra ett ensamt torn, men här har vit, som så ofta i studier, ställt till det för sig. Kan vit undvika materialförlust?

Nej, endera en löpare eller bonden går förlorad. Men det går faktiskt ändå; vit sätter omedelbart press på det »bollhållande» tornet, och vinner raskt tillbaka det förlorade materialet, med viss ränta. I Schacknytt 2003/9-10 visades med stor grundlighet hur man går tillväga, och för den som inte har den årgången av Schacknytt i bokhyllan kan jag avslöja att artikeln ifråga heter »Det fångade tornet».

Elegant miniatyr

Svårighetsgrad 2









V. Yakhontov, 1950
Vit drar och gör remi

En studie som jag förmodligen skulle gett en trea i svårighetsgrad, om det inte vore så att den kombinerar ett flertal kända studieteman på ett i mina ögon mycket elegant sätt. Alla dessa teman har förekommit tidigare i den här serien, så jag ger dem som ledtrådar i något slags dragordning.

Du minns väl Horwitz’ vinstmanöver?

Kombinera den första ledtråden med Rétis tempovinst

… och krydda hela anrättningen med ett av Troitskys förvandlingstrollerier.

Vän av ordning kanske undrar varför inte en sådan mästare som Troitsky åstadkommit en studie som denna, när han nu ändå var så nära. Svaret är att det gjorde han; den ryska bok jag hittade Yakhontovs studie i (inbunden och ännu icke sönderfallande) meddelar att Troitsky redan 1896 komponerade en »analog studie med åtta pjäser», om jag törs lita på mina ryskakunskaper utan att konsultera vare sig ordbok eller Lars Falk. Såvitt jag kan förstå borde det röra sig om följande studie:









Alexey Troitsky, 1896
Vit drar och gör remi

Lösningen lämnas som en övning till läsaren, men den torde inte bereda några svårigheter när man löst Yakhontovs studie. Och utan att på något sätt vara skolad som estetisk bedömare av schackstudier så tycker jag Yakhontovs bedrift att väva in horwitz- och réti-temat samtidigt som han tar bort två pjäser, och därmed komponerar en miniatyr (dvs en utgångsställning med färre än åtta pjäser), är högst beundransvärd, även om de ingående komponenterna redan var välkända var för sig då studien komponerades.

Du måste ha en plan!

Svårighetsgrad 2









Vladimir Bron, 1941
Vit drar och vinner

Rubriken syftar på en av min ungdoms fåtaliga schackböcker, som hette just så. Dagens studie, som liksom förra veckan hämtats från Lessons in Chess Strategy av Valeri Beim, är ett prima exempel på en ställning där en god plan är nödvändig för att nå sitt mål.

Om svart tvingas att flytta springaren, så skulle den och partiet omedelbart gå förlorat. Att ta bort det ena av den svarta kungens två fält går visserligen att göra i två drag, men tyvärr kan inte vit behålla dragtvånget. På något sätt måste hen alltså förlora ett tempo, samtidigt som de svarta pjäserna hålls kvar i sina respektive fängelser. Här krävs lite planering!

En strategilektion

Svårighetsgrad 1









Oldrich Duras, 1906
Vit drar och vinner

Dagens studie hittade jag i Lessons in Chess Strategy av Valeri Beim. Förmodligen var planen att den skulle recenseras i tidningen, men jag kan inte hitta någon vare sig på min hårddisk eller på den sajt jag satte upp för tiotalet år sedan, så tills jag genomfört en pappersgoogling av mina Schacknytt kommer jag att anse att det inte blev någonting skrivet.

Duras har varit med i serien tidigare, och nog finns det likheter mellan de båda studierna.

Vit har inte så mycket att välja på eftersom de svarta bönderna är redo att rycka fram. Som Sherlock Holmes skulle sagt om han löst studier i stället för kriminalfall: När alla drag som inte leder till målet eliminerats, måste det som återstår vara korrekt, hur osannolikt det än verkar…

Inte nog med att Duras även denna gång använder en trefaldig upprepning, en dragtvångsställning är central i båda studierna.

Ullstrumpegång

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitsky, 1895
Vit drar och gör remi

Om ställningen känns bekant, så är du av »den rätta ullen», som min före detta klubbkamrat i LASS, Torbjörn Karlsson, skulle uttryckt saken på lätt men omisskännlig östgötska. Det betyder nämligen endera att du är välbevandrad i studieklassikerna, eller att du följt en av de länkar som jag smusslat in i ett tidigare verk i den här serien.

Att vit måste »gå på i ullstrumporna» är också uppenbart; den svarta fribonden ser som vanligt svårstoppad ut, och vit får ta till extraordinära metoder. Lösningsförloppet är förmodligen inte så knepigt för en rutinerad studielösare, men svart har en extra möjlighet som man bör se för att få full pott; jag berättar lite mer i ledtråden.

Patt spelar givetvis en viktig roll, men svart kan undvika den — ett par drag senare tvingas hen dock erkänna sig remiserad, eller hur det nu ska uttryckas.

En intressant poäng är att de som följde min tidigare angivna länk till TfS 1897/19 hittade nästan denna studie på samma sida som Larsens; skillnaderna var att vits kung placerats på h4 i stället för g4, och att källan angavs vara »La Strategie». Om denna version är en modifiering av Troitsky själv eller om det föreligger något misstag vet jag inte, men jag har svårt att se att studien skulle blivit avsevärt förbättrad av kungsflyttet.