Tankar om och kring musik, del 25
Mick Moloney — Vi skal ikkje sova bort sumarnatta
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Så här i midsommartider kan det ju vara lämpligt med något för årstiden passande, och eftersom jag för ögonblicket inte kan komma ihåg någon visa om sill och potatis så får det bli en av de märkligaste blandningarna jag har i min skivsamling — något som låter som en norsk folkvisa, sjungen av en amerikansk irländare med ett tydligt jazzinfluerat sväng.
Tills för några minuter sedan skulle jag hoppat över det där med »låter som», men efter några bingningar vet jag bättre — det är ingen folkvisa, utan en dikt skriven av den norska poeten Aslaug Låstad Lygre, med en tonsättning av Geirr Tveitt. Dessa bingningar ledde mig också fram till texten, vilket måhända kan behövas då en irländsk amerikan försöker sjunga på norska:
Vi skal ikkje sova bort sumarnatta,
ho er for ljos til det.
Då skal vi vandra isaman ute,
under dei lauvtunge tre.
Då skal vi vandra isaman ute,
der blomar igraset står.
Vi skal ikkje sova bort sumarnatta,
som kruser med dogg vårt hår.
Vi skal ikkje sova frå høysåteangen
og grashoppespelet i eng,
men vandra i lag under bleikblå himlen
til fuglane lyfter veng.
Og kjenna at vi er i slekt med jorda,
med vinden og kvite sky,
og vita at vi skal vera isaman
like til morgongry.
Skulle ni, mot förmodan, önska er en lite lugnare version, med min favoritorkestrering[1] så hittade min bingning även en sådan; Lars Klevstrand är, sorgligt att säga, en musikant som jag lyckats missa så här långt, men det ska väl gå att åtgärda på något sätt.
Fotnoter:
- dvs. gitarr och skrovlig mansstämma, för den som just ramlat in på sajten av misstag. [↩]