Frithiof spelar schack

Svårighetsgrad 1









Frithiof Lindgren, 1921
Vit drar och gör remi

När jag började spela schack 1972 rådde något slags schackfeber i Sverige, och inte bara här; VM-matchen mellas Spasskij och Fischer orsakade ett publikt intresse för schack som inte överträffats vare sig före eller efter den matchen. Men det har faktiskt funnits en liknande stor schackboom i sverige, nämligen kring 1948 och åren närmast därefter. Sverige arrangerade nämligen en stor turnering, interzonturneringen i Saltsjöbaden, där »de tre musketörerna» Ståhlberg, Stolz och Lundin tog sig an en försvarlig del av världseliten.

Ett något dubiöst försök att göra pengar på detta intresse var projektet Boken om schack, en bamsig volym som huvudsakligen bestod av fotografier och korta biografier av schackspelare på alla nivåer i svenskt schack; om jag minns rätt förband sig dessa att köpa ett exemplar av boken mot att de fick sin nuna i tryck.

Men boken hade också en del material av allmänt intresse, och dagens studie är hämtad från en artikel i inledningen till denna bok. För flitiga läsare av denna serie torde dess idé inte vara svår att finna, men det gäller ju att utföra den också.

I längden kan inte det vita tornet stoppa bönderna. Men om svart tar upp en dam på b1 har en vit kung på a-linjen inte särskilt mycket rörelsefrihet. Alltså börjar vi med 1.Ka5 Ka7, men nu gäller det att hitta rätt drag. Vilket?

Tvilling med förhinder

Svårighetsgrad 2









Ladislav Prokeš, 1942
Vit drar och vinner

Dagens studie är ena delen av en tvilling; den andra fås om man flyttar hela ställningen ett steg till höger — nu kan vit inte längre vinna, se nedan. Ledtråd nummer två antyder lite vagt vad det är som skiljer de båda tvillingarna åt, om du inte skulle komma på det själv.









Ladislav Prokeš, 1942
Vit drar, men får bara remi

Det borde inte vara så svårt att hitta vits drag, utan det handlar mer om att försöka förutse svarts motspel. I en variant måste man hitta ett exakt drag för att hindra att svart hinner sätta upp ett fort med torn och bonde mot dam; i en annan gäller det att välja rätt bondeslutspel.

Det som skiljer tvillingarna åt är att i den senare gör vits kantbonde att svart har en ny försvarsmöjlighet — jag behöver väl inte avslöja vilken?

Turneringens fullständiga titel angavs i min källa som J. Louma tourney for twin endings, men det blev för långt för min fina app, så därför kortade jag av namnet en bit.

Om vi flyttar ställningen ett steg till höger har svart ett pattförsvar som sätter stopp för vits vinstidéer:

Illustrerad barnkammarramsa

Svårighetsgrad 1









Gia Nadareishvili, 1955
Vit drar och vinner

Den här gången tar vi en titt på ett tema som förekommer ganska ofta även i praktiskt spel — ett torn som försöker stoppa bönder från att gå i dam. I skrivande stund pågår schack-OS i Batumi, Georgien, så då passar det väl bra att välja ett verk av en georgisk kompositör.

Det här är förmodligen inte mycket till ledtråd, men kan möjligen hjälpa någon som är bekant med Lennart Hellsings barnkammarramsor — när jag såg lösningen tänkte jag omedelbart på Krakel Spektakel och Kusin Vitamin…

Här gäller det att räkna långt, eller åtminstone att inse långt, när man väl funnit svarts försvarsidé. Förstadraget är ju givet (1.h7??? Tb6 0-1), och sedan gäller det att räkna/inse så där femton drag framåt, vilket i just det här fallet är lättare än vad det låter. Nyckeln till vits manöver är att om tornet lyckas ta sig till åttonde raden är det (nästan alltid) remi.

Krakel Spektakel och Kusin Vitamin hade, som alla som var unga på sextiotalet vet, för vana att ”hänga och slänga i en gardin”. Hellsing berättar inte huruvida de klättrade uppför gardinen, gick armgång på gardinstången över till gardinen på andra sidan fönstret och sedan klättrade ner, men det låter inte otroligt…

Lite trolleri

Svårighetsgrad 1









Szaja Kozlowski, 1931
Vit drar och vinner

Medan spotlighten ännu håller kvar Kozlowski i rampljuset passar jag på att damma av en verklig klassiker, som jag fick mig förevisad i junioråldern, och som föreföll inte kunna klaras av utan en dos trolldom; ännu ett exempel på en »fixeringsbild».

Efter 1.g7 kan svart naturligtvis inte ta det prisgivna tornet på h7, men klarar situationen genom att helt enkelt flytta bort sitt torn. Om löparen inte varit i vägen skulle vit nu kunnat spela Th8+ med direkt vinst. Hur ska vit lyckas få undan löparen utan att svart hinner befria sig från vits järngrepp?

Om oklara syftningar

Att syfta rätt är inte lätt. Detta lärde jag mig redan i tidig ålder, då mitt andra jobb, i juni 1976, var just som syftare — vid ett vägbygge, närmare bestämt[1]. Den högst eventuellæ läsaren av dessa bloggor kan säkerligen vittna om att jag fortsätter att producera oklara syftningar i de mest skilda sammanhang.

Men idag, tycks det mig, har jag mött min överperson:

Vad är det egentligen som gjorts på uppdrag av SVT — Novus eller Torbjörn Sjöström?


Fotnoter:

  1. Som de i sammanhangen insatta lätt inser hamnade mina införtjänade slantar, via Motala, snart i Henry Anderssons och Sven Klerstams fickor. För de i sammanhangen icke insatta må omtalas att schack-SM hölls i Motala i juli 1976, och att de ovan nämnda herrarna sålde schackböcker vid sagda evenemang. []