Blå jul

Tankar om och kring musik, del 103

The ballroom bandChristmas time in the trailer park

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det börjar ju bli dags för den där helgen igen, och ur mitt inte särskilt omfattande förråd av CD-skivor med julvisor har jag valt den i särklass bästa, i mitt tycke[1], och det här är titelspåret från skivan. En extra tanke går, naturligtvis, till det stora landet i väster och de fyra svåra år som väntar runt årsskiftet.

The ballroom band spelar, namnet till trots, rootsbaserad americana, med ganska tydliga skandinaviska svårmodstoner; i vissa kretsar brukar den benämnas »scandicana», men jag vet inte om bandet själv använder den beteckningen. Hur som helst passar den stilen perfekt för att berätta om en jul långt ifrån »White Christmas», »Silent night» och de andra gamla, slitna låtarna.


Fotnoter:

  1. För fullständighets skull må omnämnas att de övriga två är av Jerry Jeff Walker och Burl Ives. []

En vinterman

Tankar om och kring musik, del 102

Peter R. EricsonThe winter man

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ännu en låt som jag hintat om eventuellt skulle dyka upp i den här serien, och ännu en låt där jag inte har riktigt koll på innhållet. Vad är egentligen en »vintermänniska»? I den krönika jag länkat till ovan utnämner jag mig till höstmänniska, men det kan väl vara okej så här när vintermörkret är som tätast att längta till ljusare tider. Och värme; just nu har jag åkt på en förkylning, och tillbringar största delen av min tid på soffan under en varm, go pläd.

En modell

Tankar om och kring musik, del 101

Cat StevensLady D’Arbanville

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

En märklig låt, med en sorgsen text. Enligt wikipedia hade sångaren en relation till en modell, Patty D’Arbanville, och skrev låten då hon var på ett uppdrag i New York. Hur allvarlig denna relation var förtäljer inte wikipedia-artikeln, men den tog uppenbarligen slut där; jag förstår inte riktigt varför, för det är en vacker sång som borde kunnat leda åt andra hållet. Men vad vet jag — jag har varken skrivit vackra låtar till supermodeller eller varit en modell själv, så jag har nog ganska svårt att bedöma deras förhållande.

Om höstlöv

Tankar om och kring musik, del 100

Eva CassidyAutumn leaves

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

För några få dagar sedan började jag den här serien med förhoppningen att få ihop en svit om hundra tänkvärda låtttexter; och nu är jag redan vid slutet av den serien. Men eftersom min lista på låtar och/eller artister som måste med på listan fortfarande upptar fler än 30 låtar (eller artister, då vederbörande har gjort ett flertal tänkvärda låtar), så är min plan nu att utvidga serien till att gälla 150 alster med olika artister. Ett knappt år till, alltså — sedan får vi se…

Dagens låtval är lite annorlunda av två anledningar — dels är det här inte den bästa inspelning av låten ifråga jag har i min samling, den har gjorts av Paul K, men eftersom han redan förekommit i serien får det bli nummer två[1], och dels därför att det är framförandet lika mycket som texten som etsat sig fast. Och texten måste nog tänkas med några grabbnävar symbolik för att bli riktigt tänkvärd, men jag närmar mig den åldern med hisnande fart.


Fotnoter:

  1. Nummer tre är också av högsta klass; den står Jan Johansson för, men eftersom texten vanligen är styvmoderligt behandlad i hans repertoar så var Ms Cassidy det själklara valet. []

Vägval

Tankar om och kring musik, del 99

Hoola bandoolaHerkules

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Jag kommer inte ihåg särskilt mycket från högstadiet. Jag minns att matematiken var en gäspning, då vi tillhörde den epok som påtvingades »den nya matematiken», eller »Hej då, matematik!», som en skämtare döpte om den efter de läromedel från Hermods som nyttjades. En episod som fastnat var när en kamrat som annars inte utmärkte sig å huvudets vägar särskilt ofta fick till en lyckad kommentar — en ny lärare, jag tror hon bara var vikarie, sa att hon hette Klint[1], vilket var lätt att komma ihåg på grund av blomman, blåklint. Då vi blev satta att utföra något eget arbete, räckte hjälten i den här historien upp handen för att påkalla lärarinnans uppmärksamhet, samtidigt som han med skrovlig målbrottsröst förtydligade »Öööhhh, hörrö, Klocka eller vad du nu heter…»

Ett annat minne från högstadiet med avsevärt mer relevans var när rektorn i ett av sina terminsavslutningtal valde att prata om texten till dagens låt. LP:n som den finns på kom, enligt Wikipedia, i november 1972, så gissningsvis var det i åttan rektorn baserade sitt tal på några ord i texten. Men förstasidan på den skivan innehåller ytterligare åtminstone två klassiker, »Keops pyramid» och titellåten, »Vem kan man lita på?»[2] Alla tre dessa behandlar mer eller mindre universella och tidlösa problem, och kan vara väl ägnade att ägna några minuters meditation; källkritik och kommunikation mellan grupper är ju fortfarande högaktuella problem, och den verklighet som beskrivs i låten har knappast blivit enklare sedan början av 70-talet[3]:

För Herkules var valet trots allt ganska lätt.
Det fanns två vägar att välja på, och en var fel och en var rätt.
Men vi står i varsin urskog utan varken vägar eller mål,
och ändå krävs det av oss att vi ska veta vart vi går.


Fotnoter:

  1. Det här var alltså på 70-talet, när lärare titulerades ”fröken (eller magister, naturligtvis) Efternamn”. []
  2. Den senare gavs för övrigt en intressant Hofstadter-vinkling när Magnus Uggla i en coverversion försökte byta ut ett namn mot ett som bars av en av Hoola Bandoolas medlemmar. []
  3. Jag litar på att bloggens kulturellt bevandrade läsare är bekanta med Stiernhielms epos på hexameter, som åtminstone under min skoltid räknades som det första poemet på svenska; som det mesta annat kan det diskuteras utifrån olika aspekter (Biskop Thomas och hans lovsång till friheten kan ha synpunkter på det valet, om man nu hävdar att det språk han skrev på var svenska…), men det viktiga i sammanhanget är att känna till valet mellan fruarna Lusta och Dygd, och inte blanda in några antika hjältedåd i historien. []