Tankar om och kring musik, del 51

Ja, jag vet att jag nämnt den här låten förut, men den är så bra att det får bli en repris i den här serien. Den passar ju dessutom in både med den helgstämning som anses råda vid den här tiden på året och den nostalgi som var noterbar i förra veckans låtval. Dessutom tycks vädret eventuellt kunna efterapa den typ som nämns i sången; snöfall som så småningom övergår i regn.

Som jag skrev redan förra gången bygger handlingen på en sann historia, även om Fogelberg på några ställen använder licensa poetica för att göra verkligheten lite mer rimsmedsvänlig, och i något fall kanske också skydda identiteten hos den kvinna, ungdomsvännen, som han mötte. Men Fogelberg har lyckats fånga något allmängiltigt, de där känslorna, som väller fram när man träffar en vän som man inte sett på många år. Ordet »nostalgi» har ofta en negativ biklang, i synnerhet hos dem som tycker att man bör leva i nuet, men nostalgi kan också vara att putsa och hålla vackra minnen vid liv; i den meningen är Fogelbergs verk ett stycke god, välgörande nostalgi.