Festina lente!

Svårighetsgrad 2









Alexander Herbstman, 1928
Vit drar och vinner

En variant på ett tema som behandlats i den här serien för inte alltför länge sedan; en snabb titt på materialet torde avslöja vilket.

Det första draget ger sig själv: 1.b6! är det enda sätt på vilket vit kan behålla några som helst vinstmöjligheter. Svarts kung måste givetvis hållas borta från a-bonden, och det är löparens jobb att hålla stånd tills förstärkningar anländer. Börja med att undersöka hur löparen sköter sin uppgift från olika fält (eller diagonaler), fortsätt med att leta efter svarts motspelsidé, och sedan är du redo att räkna konkreta varianter!

Den studie av Duras jag åberopade ovan publicerades här för några veckor sedan under rubriken »trefaldig upprepning». Festina lente är, om inte Wikipedia lurar mig, det latinska originalet till uttrycket »skynda långsamt».

Dans med tunga pjäser

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1921-22
Vit drar och vinner

Vid en första blick ser det kanske ut som om vit får vara glad för remin, men vid en andra (eller tredje?) blick upptäcker man att vits ställning rymmer oanade möjligheter.

En första, ganska allmänt hållen, observation är att vit inte har tid för något finlir; får svart bara något drag på sig är det vit som måste försöka rädda remin. Det är med andra ord »schacka eller hitta hot» det handlar om.

En mer specifik ledtråd är det svarta tornets på b8 position; hade det stått lite närmare kungen hade ju vit vunnit lätt. Kan man tvinga det att gå till c8, måntro?

Om någon danspedagogiskt intresserad person råkar förirra sig hit tar jag gärna emot förslag på vilket slags dans tornen utför; från början hade jag tänkt kalla detta epos för »vals med tunga pjäser», men jag tappade takten någonstans runt 4.Td7+. Återstår bara att utnyttja tips nummer 10 i den »Vals för dummies» jag försökte konsultera på nätet: »Om allt går fel ändå: le som sjutton så kommer ingen att titta på dina fötter…»

Pang och bom och dunder

Svårighetsgrad 1









Mikhail Platov, 1914
Vit drar och gör remi

Som redan 55:an Olga påpekade i sin odödliga monolog från sextio-talet, så skapar pang och bom och dunder bara otrivsel; inte bara för normalt funtade människor, utan kanske främst för djur av olika slag. Om du lovar att avstå från pang-pang i nyår, så bjuder jag här på lite mer sofistikerat dunder.

Nej, nu blir jag besviken på dig — inte ska du behöva någon ledtråd till den här studien? Schacka så länge du har några pluttar kvar, och se till att kungen blir patt när de tar slut. Det var väl inte så svårt?

En julnöt

Svårighetsgrad 3









Alexey Troitsky, 1930
Vit drar och gör remi

Så här i juletider passar jag på att presentera en, som jag hoppas, extra klurig julnöt; för de flesta väntar ju en lång, härlig julhelg innan allvaret börjar den 27:e med de olika Rilton-turneringarna och liknande. För att visa att jag är på mitt allra soligaste tomtehumör ger jag er inte mindre än tre ledtrådar den här gången.
God Jul!

Du har väl noterat att om vit på något sätt kan röja undan den svarta h-bonden så har svart för ögonblicket mycket svårt att stoppa den vita h-bonden? Bara en tanke…

Svart måste hela tiden vara på sin vakt mot att vits springare hittar en väg till damflygeln; om hen sköter sina kort väl kommer den vita springaren inte att hinna ikapp a-bonden.

Kungen på g1 står inte så isolerat som man kanske skulle kunna tro; vit siktar faktiskt på att bli pa… Har jag skrivit det förut? Ja, då var det där jag läste det! (En favoritlustighet adapterad från Martin Ljungs »Kromosomtalaren»). Men tro det eller ej, vit siktar faktiskt på att bli patt. Var kungen ska stå, och hur vit ska bli av med springaren får du lista ut på egen hand.

Nå, AlphaZero…?

Svårighetsgrad 1









W.E. Rudolph, 1912
Vit drar och gör remi

För andra veckan i rad ser jag mig tvungen att reagera på en aktuell händelse; den här gången tänker jag naturligtvis på AlphaZeros imponerande seger över Stockfish. Men för att jag ska gå med på att AlphaZero är »intelligent» så ska den, bland annat, kunna lösa dagens problem och ge en ställningsbedömning som är noll, det vill säga att den ska »veta» att ställningen är remi.

Dagens ställning komponerades för mer än hundra år sedan, och jag antar att dess författare skulle blivit högst förvånad om han vetat om att hans verk skulle kunna användas som ett test för att utröna om en maskin kan »tänka»…

Om bondeställningen vore helt låst, svarta bönder på svarta fält och vita på vita, skulle svart inte kunna utnyttja sitt materialövertag. Hur låser vit fast bondekedjorna?

Min hjälpreda Houdini löser visserligen studien korrekt, men anser att svart har en ställningsfördel motsvarande 13 bönder; att den hittar rätt lösning beror på att den inser att allt annat är värre.

Inser AlphaZero att ställningen är remi så har den tagit ännu ett steg på vägen mot intelligens. Nå?