Författararkiv: bosjo

En slutspelsutmaning

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 3









David Gurgenidze, 1970
Vit drar och gör remi

Den här studien är hämtad från Endgame challenge, som jag recencerade i Schacknytt 2002/7. Det är bäst att redan från början utfärda en varning; det här är troligen den svåraste studien hittills i den här serien, och borde kanske ha en svårighetsgrad på åtminstone 3½ eller 4. Men ändå: vit spelar, med något undantag, bara de drag han måste spela för att inte förlora direkt, och hoppas på att ett underverk ska ske i slutet av varianten. Så spela vidare, gör vad som måste göras och – Keep The Faith!

Det första draget var väl inte så svårt: 1.a5+ Ka6. Vit måste spela på att utnyttja den svarta kungens läge, och det ger följande mer eller mindre forcerade fortsättning: 2.e3/e4 f1D 3.Lg4 Df8. Både 2.e3 och 2.e4 duger för att stoppa 3…Df4+, så vi placerar bonden mentalt på e3½ medan vi räknar vidare. Men hur fortsätter vit?

Förkortningen BTSK ovan står för Biulleten Tsentralnovo Shakhmatnovo Kluba, centrala schackklubbens bulletin; placerad på sin rättmätiga plats lyckades det otympliga namnet rubba appens layout, så jag tvingades flytta det till ett stället där det inte ställde till några tekniska problem.

En envis löpare

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Leonid Kubbel, 1914
Vit drar och gör remi

Vid en första anblick ser svart ut att kunna promovera sin bonde i lugn och ro, och samtidigt hålla vits bonde under kontroll, men vit har ett par ess i rockärmen.

De två essen jag tänkte på är dels en metod att irritera den svarta löparen, och dels en ganska väl dold pattställning.

En lösning med stil

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 2









Richard Réti, 1928
Vit drar och vinner

Den här studien är hämtad från Solving in Style, som jag recencerade i Schacknytt 2002/6. Just denna version är faktiskt, om man ska vara petig, inte av Réti utan av Henri Rinck. I Rétis original stod tornet på e5 i stället för f4 — som extrauppgift får ni försöka räkna ut varför Rinck flyttade på tornet.

Tekniskt sett borde det väl fortfarande vara sommar, men eftersom jag haft ett flertal studier med svårighetsgrad 1 rad så har jag höjt upp denna till en tvåa; men var inte oroliga, det är ett ovanligt lätt exemplar så ni ska kunna ligga kvar i hängmattan.

Här har vit som så ofta två varianter att välja på, och i båda ser svart ut att rädda sig med hjälp av en pattvändning. Men som vanligt i studier finns det ett sätt att korsa svarts planer i den ena av varianterna.

En tänkbar anledning till Rincks ändring är att lösningen blir något drag längre när tornet måste manövreras till e-linjen, och det blir inte lika uppenbart att 1.Lc6+ inte fungerar, men den viktigaste tror jag är att ta bort en dual; med tornet på e5 kan ju löparen ta vägen över d3 i stället för d7.

Tid och materia

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Josef Moravec, 1925
Vit drar och vinner

Jag fortsätter på sommartemat med några korta studier som med fördel kan lösas i hängmattan. Denna är dessutom ganska känd, så om du sett den tidigare blir jag inte förvånad; en bra studie att visa på klubben för att illustrera en mycket viktig aspekt på slutspel.

Om du känner dig tvungen att konsultera ledtråden misstänker jag att det beror på att du inte tillräckligt noggrant undersökt alla alternativ som står vit till buds i det andra draget.

Om någon har en bättre illustration på att tid ofta är viktigare än material i slutspel så säg gärna till!

Minerade diagonaler

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Johann Sehwers, 1922
Vit drar och vinner

Med tanke på semestern och den eventuella värmen[1] har jag den här gången valt ut en kort, och förhoppningsvis lättsmält, sak. Mer än fem minuter ska inte behövas på den här.

Det känns svårt att ge en bra ledtråd — ni har naturligtvis redan noterat att många pjäser råkar befinna sig på en och samma diagonal, och att vit har en löpare? En sak till kan väl avslöjas utan att lösningen blir helt uppenbar: svart måste kasta in handduken redan i andra draget.

Fotnoter:

  1. Denna studie publicerades i Schacknytt sommaren 2002, vilket fick mig att också lägga till »den nationella depressionen efter fotbolls-VM» — så här femton år senare har den nationella depressionen förhoppningsvis gått över, eller beror på politiker, PostNord eller andra malfunktionerande delar av vårt samhälle. [↩]