Konfliktlösning i praktiken

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 128

SweDanes — Bada & bæde

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Om jag inte råkat missa någon förelöpare är det idag första dagen som kan betecknas som riktig sommar, samtidigt som vissa stater i mellan östern är i akut behov av konfliktlösning. Dagens låtval är ett sätt att kombinera dessa två teman, även om man måste vara en mycket stor optimist omman tror att konflikten mellan Israel och Iran kan lösas med lite saftkräm med grädde.

SweDanes var en supergrupp långt innan begreppet uppfanns, bestående av Alice Babs, Svend Asmundsen och Ulrik Neumann (eller »Alice Baba och de fyrtio danskarna», som Povel Ramel vid något tillfälle kallade dem), alla tre jazzmusiker av allra högsta kaliber på sina respektive »instrument». Tillsammans var repertoaren lite mer lättsam, vilket märks tydligt i den här låten.

Om våld

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 127

Tracy Chapman — Behind the wall

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Så här dagen efter att två multimiljardärer i USA:s översta politiska skikt ännu en gång visat att de besitter intelligens, verbal förmåga och temperament som ouppforstrade femåringar borde jag kanske valt något lämpligt från den genren, men den enda låt jag kan tänka mig är Paul K:s Rerun, men eftersom han redan varit med i den här serien fick det bli en annan låt om våld och med en ironisk kommentar till den dåvarande situationen i det amerikanska samhället.

Jag vill minnas att jag blev tipsad om Tracy Chapman av en kamrat som kände till min, redan på den tiden, uttalade smak för bra och engagerande texter; om jag inte minns helt fel var det Peder B., en innebandyspelare med förmåga att prickskjuta bollar i mål hur man än försökte stå i vägen. Jag har dock inte hängt med i hennes utgivning efter de två första skivorna (som kom i slutet av 80-talet), men noterade med viss överraskning att någon nyligen gjort en cover på hennes »Fast car», vilket kanske kan förebåda tal om en revolution, åtminstone i USA.

Om motstånd

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 126

16 horsepower — The partisan

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Att jag inte har något emot artister med ett starkt och personligt utspel torde stå klart för de flesta som följt den här serien, eller överhuvudtaget min blog. David Eugene Edwards[1], frontmannen i 16 horsepower, och senare också i Wovenhand, tillhör de allra mest speciella i det avseendet. Och återigen är det säkrast att påpeka att Edwards’ frekventa användande av religiösa symboler i sina texter på intet sätt förändrat min syn vare sig på kristendomen eller på religion i stort.

Själva låten förknippar väl de flesta med Leonard Cohen, men det är ingalunda han som skrivit den; däremot kan man nog hävda med viss möjlighet att bli trodd att hans version skapat en andra blomstring för låten ifråga. Ursprungligen skrevs den i en fransk version under andra världskriget; wikipedia har, som nästan alltid, en grundlig genomgång av låtens öden och äventyr, även om just den här versionen inte nämns.

Fotnoter:

  1. Eugene har antagligen lagts till för att undvika sammanblanding med andra personer med samma eller liknande namn [↩]