För kort diagonal

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1935
Vit drar och vinner

Efter förra veckans knep och knåp kanske det passar med en lite enklare uppgift; det knepigaste med denna är att tolka min ryska källas namn på tidskriften i vilken den publicerades. Kanske någon spansktalande i läsekretsen kan tala om för mig om jag gissat rätt eller ej?

Den här studien är så pass enkel att det egentligen inte ska behövas någon ledtråd; om du läser detta kan jag bara anta att du är ännu latare än jag, och det är inget gott tecken. Men om du verkligen inte insett vad det handlar om, så ta en ny titt på rubriken, och försök igen.

Dansa med fiskar

Svårighetsgrad 3









Leonid Kubbel, 1927
Vit drar och vinner

Som jag påpekat några gången är det inte enkelt att bedöma svårighetsgraden på studier, men den här känns som åtminstone 3½, kanske ännu mer. Det bör inte hindra någon att försöka klura ut den, och den som lyckas utan att kika på lösningen, konsultera Fritz & Co. eller liknande bör känna sig extra belåten.

För att hjälpa behövande på traven har jag stoppat dit inte mindre än tre ledtrådar: den första är tämligen kryptisk, och ger en allegorisk framställning av händelseförloppet; den andra berättar i klartext hur innehållet i den första ledtråden bör tolkas; och den tredje ger dig den första delen av lösningen, vilket för dig (nästan) ända fram till den dramatiska upplösningen.

Vit lägger sig i bakhåll med starka hot; svart angriper frenetiskt; om vit sköter sina kort rätt tar det svarta angreppet slut, men hen kan inte hindra att svart lyckas hitta ett sätt att undkomma vits omedelbara hot; men just då svart tycks ha smitit undan plockar vit fram storsläggan, som framtvingar omedelbar kapitulation.

Du ska få de första dragen: 1.Da8! Se3+ 2.dxe3 Ld3+ 3.Kxd3 c4+ 4.Kxc4 e5+. Så här långt har allt gått enligt svarts planer, men vit har faktiskt situationen under kontroll. Hur avslutar hen vinstföringen?

En metronoms grymma hemlighet

Svårighetsgrad 1









Bernhard Horwitz, 1884
Vit drar och vinner

Dagens studie är hämtade från Chess endings essential knowledge (Chess Multimedia, Volume 1) som jag recencerade i Schacknytt 2003/4. Man kan alltså förvänta sig mer didaktik än taktik, men jag törs utlova ett eller annat trevligt drag trots det. Att det här rör sig om en »förhistorisk» studie inser man ganska snabbt; vit har ju ingen överdriven brådska, utan kan såsa omkring ett tag på kungsflygeln eftersom svart är »reducerad till en metronoms grymma hemlighet», för att tala med Lindegren. Det gäller alltså att hitta rätt sätt att få bukt med den svarta kungens metronombeteende.

Man inser snabbt att vit måste använda kungen för att bryta genom, och därmed tillåta att svarts fribonde får fria tyglar. Ponera att svart ställer kungen på b7 för att försöka stoppa den vita framryckningen; hur tänker du komma vidare?

Rafflande duell

Svårighetsgrad 2









Hermann Neustadtl, 1897
Vit drar och vinner

Liksom förra veckans studie är dagens hämtad från Chess endings essential knowledge (Chess Multimedia, Volume 1) som jag recencerade i Schacknytt 2003/4. Det är naturligtvis h-bonden som ska avgöra, men helt utan hjälp av de andra pjäserna går det inte; vi bjuds på en rafflande duell mellan löpare och torn, där löparen visar sig gå segrande ur striden.

Första draget är viktigt! Tornet är en snabb försvarare, och kan i många varianter välja om den ska stoppa h-bonden från sidan (längs åttonde raden) eller bakifrån (längs h-linjen). Med detta i åtanke är det lätt att se varför det till synes naturliga 1.h7?? är ett stort misstag.

Fint bordsskick

Svårighetsgrad 2









Genrikh Kasparyan, 1935
Vit drar och vinner

Dagens studie är kanske inte så partimässig, åtminstone har jag inte fått upp något liknande i något av mina partier. Den hör däremot till kategorin »läckra studier som man måste ha sett om man ska kunna kalla sig schackspelare», och anledningen till att den poppar upp så här plötsligt är att jag blev inspirerad av en trevlig artikel av Johan Wästlund. När jag läste den blev jag påmind om en klassisk studie som jag första gången såg i någon av Kurt Richters schackkavalkader, och eftersom Johan inte omedelbart kände igen den på min beskrivning så var jag ju nästan tvungen att stoppa in den här.

Jag delar inte ut någon bonuspoäng till den som räknar ut vilket föremål på matbordet rubriken syftar på.

Att vit ska försöka få in en gaffel har du säkert insett; men kanske har du inte sett att det inte räcker, utan du måste ta till två gafflar? Och slutar dina varianter med ett slutspel har det blivit fel någonstans — här är det bara matt som räknas.