Årsarkiv: 2025

Molnet från Alamogordo

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 136

Lisa Mednick — Alamogordo

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Den här veckan är det ett sorgligt »jubileum», som snarare ska ses som en lättnad över att mänskligheten fortfarande existerar — det är i dagarna 80 år sedan bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki.

Texten till dagens låt är inte lätt att tolka, men om man nämner »molnet från Alamogordo» så kan i alla fall inte jag tänka på något annat än den provsprängning som gjordes i de trakterna i slutet av juli 1945[1]. Jag kan rekommendera en dokumentärfilm, som visserligen är behäftad med en dyliks vanliga fel, men ändå ger en intressant bild av hur bomben kom till — »The day after Trinity» heter den; titeln syftar på den tidpunkt då Oppenheimer menade att ett kärnvapenstopp borde avtalats[2].

Lisa Mednick känner jag inte till särskilt mycket om, men den sajt jag länkade till här ovan påpekar att hon bara släppt tre skivor, vilket kan förklara att hon inte är mer känd än hon är.

Fotnoter:

  1. Texten innehåller också ett omnämnande av Raton, ett namn som alla TVZ-vänner är högst bekanta med… [↩]
  2. »Trinity» var, som kulturellt bevandrade läsare naturligtvis känner till, kodnamnet för provsprängningen i juli 1945 [↩]

Få ändan ur vagnen

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 135

Mercury Motel — I’m working out

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Så här i början av augusti kan man ana att hösten är på väg — efter den senaste tidens värmebölja känns det inte fullt lika vemodigt som det onekligen kommer att kännas om några veckar, när den slår till med full kraft. Men det är en bra tid att börja på ny kula, och dagens låt handlar om den svåra konsten att förändra sina vanor; att, som det heter, få »ändan ur vagnen»…

Om ni letar efter den här låten på Spotify, eller andra streamingtjänster, kommer ni förmodligen inte att hitta den. Och om ni mot förmodan lyckas hitta den kommer det gissningsvis att stå att gruppen heter »Tales of treason», medan CD:n där låten finns heter »Mercury Motel». Så, vad är det här? Jo, enligt säker källa[1], hade gruppen problem att registrera »mercurymotel.com», eller något liknande, varpå man valde att kasta om CD-titel och gruppnamn när skivan släpptes. Enligt samma källa ämnade han försöka återställa gruppnamnet — jag lärde känna gruppen på myspace[2] långt innan de släppte skivan, så det är därför jag känner till att de »egentligen» heter »Mercury Motel», och att Spotify och andra har »fel»…

Som framgår av mina reservationer ovan är jag inte säker på att de ändringarna blivit gjorda, men den hypotesen beror lika mycket på egna erfarenheter av lättjeinducerade bak-ur-vagn-problem och stelbenta dataföretag, som på de mer speciella egenskaperna hos min källa. Det ger mig dock tillfälle att påpeka att jag för omväxlings skull är före min tid — det händer i sanning inte ofta…

Fotnoter:

  1. Gruppens sångare och gitarrist, Fabian Månsson, nämligen — för F-skallar mer känd som gitarrfantomen i Anders F. Rönnbloms grupp »Bravado Bravado». [↩]
  2. Ett snabbt försök tyder på att det fortfarande existerar ett Mercury motel på myspace, även om den sajten mer liknar en ruin än ett fullt fungerande medium nuförtiden. [↩]

Optimism

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 134

Dan Viktor — Jag vill tro på våran värld

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

En sådär lagom optimistisk visa i sommarvärmen, med bland annat en from förhoppning om bättre väder, som ju kan tolkas på flera olika sätt.

Jag har sett Dan Viktor ett par gånger, en gång med och en gång utan band, båda gångerna på Skål, ett musikställe som för sådär tio-femton år sedan hade en livaktig scen; den är saknad!

En tuff domare

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 133

Björn Skifs — The arbiter

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

I veckan kom beskedet att Björn Skifs tvingas sluta sin artistkarriär på grund av begynnande demens. Redan tidigare har han ju drabbats av tillfälliga minnesluckor, som när han i melodischlagerfestivalen råkade glömma bort några ord ur texten. Det kan fungera som en liten tröst för oss vars ordförråd lider av lika obehagliga som tillfälliga lakuner.

Vad beträffar dagens text är den väl knappast den allra mest berörande i den här serien, men kan just därför ge upphov till en annan sorts tankar. Tänk er, till exempel, Gideon Ståhlberg, domare i ett flertal VM-matcher på 50-talet, utföra de danssteg som Skifs och hans kollegor i den här rollen utför; den tankeoperationen kräver en icke föraktlig mental vighet, i min mening…

Omodern glädje

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 132

Wennman — Omodern och glad

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Den här berättelsen har jag publicerat tidigare, men eftersom varken LASSmeddelande eller SSKK-bulletinen torde tillhört gemene mans lektyr under 1993 och 1994, så upprepar jag den här.

Någon gång under sensommaren eller hösten 1991 satt jag på mitt studentrum i Uppsala; jag hade just lagt ifrån mig skrivdonen för kvällen, den kväll de svage kalla natt, och avslutade dagen med att titta lite på det enda korrparti jag hade kvar i lag-SM, mot Kent Vänman från Umeå. Jag hade radion påslagen i bakgrunden, och plötsligt sa en röst där något i stil med »I ›Mitt i natten› inatt ska vi få höra uppsalapoeten Kent Vänman»… Det lät inte så dumt, så så småningom införhandlade jag den aktuella skivan, och sedermera även ytterligare två CD-skivor med sagde poet/sångare; det visade sig då att han stavade sitt efternamn Wennman. På listan över ovanliga anledningar att köpa CD-skivor kommer gissningsvis den att jag spelat schack mot en person med (nästan) samma namn ganska högt upp.

Förutom detta soloprojekt har Wennman varit inblandad i ett flertal kulturella begivenheter i Uppsala med omnejd, och här ska bara nämnas en: »Kulturoasen». Jag tyckte mig se för något år sedan att några byråkrater i staden ville stänga ner oasen, men som synes har man fortfarande aktiviteter, så jag hoppas att en massiv protestaktion räddat denna kulturens fristad i Uppsala ifrån klåfingriga politiker. Kulturhjältar som Kent Wennman växer inte på träd, och förhoppningsvis kommer Kulturoasen att vara kvar i många år till.

Titeln på den låt jag valt passar väl in på mig, hoppas jag — »omodern» har jag alltid varit, ehuru inte alltid på samma sätt som i texten, och »glad» försöker jag vara efter bästa förmåga.