Besvärligt mertorn

Svårighetsgrad 2









Cornelis Jan de Feijter, 1941
Vit drar och gör remi

Slutspel med olikfärgade löpare har ju rykte om sig att vara remiartade, men här har svart ett besvärligt mertorn som vit måste bekämpa innan remin är klar.

Om svart sköter sina kort rätt kommer han att kunna behålla sitt torn, så din uppgift blir att hitta en ställning där det inte kommer åt att göra någon skada. Se bara till så du inte blir matt under tiden…

Numera kan ju det optimala resultatet för ställningar med sex pjäser slås upp i databaser, och en sådan uppslagning bekräftar slutsatsen ovan.

Tidskriftens fullständiga namn, som sällan skrivs ut, är Tijdschrift van der Koninklijke Nederlandse Schaakbond.

Graciös elefantdans

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1921
Vit drar och vinner

Den franske kompositören Henri Rinck, som dock levde stor del av sitt liv i Barcelona-trakten, är en ofta förkommande gäst i den här serien — här visar han hur mycket aktivitet betyder i dubbla tornslutspel. I min ursprungliga text i Schacknytt gjorde jag honom av obegriplig anledning till schweizare; en ytterligt pinsam miss. Såvtt jag kan minnas var det dock ingen som protesterade.

Jag ber också om ursäkt för rubriken; jag har ju »bara» kommit två tredjedelar in i den här serien, men det står redan klart att den knepigaste delen, den jag ägnat mest tid åt, är rubriksättandet. Den här gången komplicerades det dessutom av att jag redan haft en liknande studie av Rinck i den här serien. Torn avbildas ibland som elefanter, men även löpare har fått namnet elefant på vissa språk. Schack, liksom språk och livet självt, är fullt av komplicerade samband…

Man måste inte schacka hela tiden, vit har tid att lägga in ett och annat stilla drag — det första borde inte vara så svårt att hitta och förmodligen inte det andra heller, när du väl börjat leta efter det. Skulle du behöva mer hjälp, så kan jag berätta att slutangreppet sker längs en rad, inte en linje; vilken rad det handlar om borde inte vara så svårt att räkna ut.

Tacka och ta emot

Svårighetsgrad 2









Alois Wotawa, 1952
Vit drar och vinner

Rubriken syftar naturligtvis på ett nonsenspoem som de flesta schackspelare stöter på tidigt i sin karriär:

Tacka och ta emot
Schacka eller hitta hot

och det räcker med en blick för att inse att dagens studie inte bjuder på alltför subtila manövrer — får svart möjlighet att plocka in en ny dam utan att himlen trillar ned över hens huvud så kan vit säga ajöss till alla segerdrömmar. Men det duger inte heller med vilka brutala överfall som helst, utan det, som vanligt i studier, är en smal, precis väg som för till målet.

Du har säkert gissat att det kommer att bli matt i åtminstone en del varianter, och det är korrekt. Men för att uppnå det måste inte bara de två tornen aktiveras, utan den vita kungen måste också hjälpa till.

Den av layouttekniska skäl förkortade tidskriftens fullständiga namn är Östereichische Schachzeitung.

Svårstoppad bonde

Svårighetsgrad 1









Leonid Kubbel, 1907
Vit drar och gör remi

Ibland kan man fundera på hur det kommer sig att vit i studier så ofta spelat med huvudet under armen, och med överlägset material hamnat i en såpass akut kris att det krävs en serie kanondrag för att reda ut situationen. Här ett exempel där vit trots torn mer är i stor förlustfara eftersom svart har en svårstoppad bonde.

Det går inte att stoppa f-bonden om inte svart är samarbetsvillig. Vit får därför ta till en numera förhoppningsvis bekant metod: leta rätt på en pattbild, och göra sig av med överflödiga pjäser på ett passande sätt.

En löpare värd namnet

Svårighetsgrad 1









Peder Andreas Larsen, 1897
Vit drar och gör remi

När den här studien publicerades i Schacknytt 2003 skrev jag »Som omväxling till de sönderfallande ryska häften ur vilka jag brukar hämta material till den här spalten, har jag den här gången hittat en studie i ett sönderfallande danskt häfte, 320 danske skakopgaver från 1902». Det sönderfallande danska häftet angav ingen källa, men då SSF la ut inskannade versioner av TfS visade det sig att den publicerats där, närmare bestämt i häfte 1897/19.

Brädhögen på damflygeln borde få dig att börja tänka på patt. Det är klart, fälten på tredje raden måste täckas, och b5-bonden måste garderas, men det är väl ingen match för en löpare värd namnet?