Tankar om och kring musik, del 84
Bob Dylan — Masters of war
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Det finns vissa låtar som aldrig tappar sin aktualitet; och detta är tyvärr en av dem…
Krigsmästare
Svara
En utslagsturnering
Tankar om och kring musik, del 83
Neil Young — Eldorado
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Mitt förråd av olympiad-texter är beklämmande litet, för att inte säga obefintligt, så jag jag valde i stället en gammal favorit från Neil Youngs album »Freedom» — ni vet, skivan med dubbla versioner av »Rockin’ in the free world». Men förutom att låtens titel kan påminna om det avlägsna målet för deltagare i ett sommar-OS, så innehåller den en kortnovell på några få rader som sammanfattar vad, till exempel, Truls Möregård pysslat med de senaste dagarna:
In Eldorado town there lives a great bullfighter
His eyes are screaming blue, his hair is red as blood
And when the gate goes up, the crowd gets so excited
As he comes dancing out dressed in gold lamé
He kills the bull and lives another day
Tyvärr tror jag att Fan blir för svår i finalen, men att överleva ända dit är inte illa.
En minnesdag
Tankar om och kring musik, del 82
Benny Borg — Den store dagen
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Om några dagar, den 30:e juli, skulle min mamma fyllt 93 år, och även om vi barn inte varit i närheten av att upprepa malörerna i dagens visa så tvivlar jag att det finns någon som inte känner åtminstone ett litet styng i hjärteroten för att man inte ägnar sina föräldrar tillräcklig uppmärksamhet — jag vet definitivt att jag är en av dem.
En lektion i trigolfometri
Tankar om och kring musik, del 81
Rory McLeod — Farewell Welfare
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Även den här veckan pysslar jag mest med typiska pensionärsgöromål — sover, äter, besöker vårdcentraler och följer British Open i golf. Golf har gett upphov till en mystisk gren av plan geometri som fått namnet »trigolfometri»; än så länge tycks det bara vara jag som noterat detta intressanta fält, men jag antar att matematiker kommer att kasta sig över denna nya form av geometri så fort de blir uppmärksammade på den. Så här kan det till exempel se ut:
Exempel på trigolfometri
Nåväl, en av favoriterna i tävlingen är, eller rättare sagt var innan tävlingen började, Rory McIlroy, vilket tillsammans med mina nyliga kontakter med sjukvården fick kombinationsmodulen i min hjärna att plocka fram denna makalösa låt[1]. Förutom den ordvitsande titeln innehåller den också påståendet »I got so much medicine for my health, I was sick a long time after I got well», vilket har ett klart släktskap med trigolfometrin i stycket ovan. Tyvärr hittar jag inte hela texten någonstans på nätet, bara den första, ursprungliga, delen. Jag kan rekommendera en lajv-version som gör full rättvisa åt McLeods enmansorkester, med munspel, skedar, fotstamp och en dramatisk extraeffekt på slutet; missa inte den…
Fotnoter:
- Det är kanske säkrast att påpeka att min bild av sjukvården, och välfärden i allmänhet, inte alls är lika dyster som McLeods. [↩]
Panta rei
Tankar om och kring musik, del 80
Eva Dahlgren — Allting flyter
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Hittills har sommaren varit ganska regnig här, även om vi inte kan mäta oss med Jönköping och trakterna därikring. Om dagens låtval ska ses som ett försök att blidka Murphy och andra gudomligheter, eller som en smajly — eller vad nu dessa mystiska mojänger som dyker upp överallt på internet nuförtiden heter — riktad till sagda potentater lämnar jag åt dig, käræ läsare, att bedöma.
Titeln, »Allting flyter», syftar naturligtvis på ett av Herakleitos’ »citat»; när det gäller försokratiker är man i princip inte säker på någonting. I min rudimentära filosofiska världsbild placerar jag honom som ett slags polär motsats till Parmenides; den senare ansåg ju som bekant att förändring är omöjlig (och hans lärjunge Zenon ställde upp ett gäng paradoxer för att visa detta) — vid en jämförelse ter sig det mesta som Herakleitos eventuellt har yttrat som högst normalt.
Som pensionär är det inte utan att Dahlgrens text fått ytterligare relevans som beskrivning av situationen, och då tänker jag inte på regnandet. Den där läckan i skallen som gör att tankarna rinner ut innan man lyckats formulera dem har jag visserligen haft länge, men den har ju inte blivit mindre med åren, direkt. Och visst kan man känna sig onödig ibland, och visst gör man knappt något annat än sover. En ganska trevlig tillvaro, på det hela taget.