Årsarkiv: 2018

Illustrerad barnkammarramsa

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Gia Nadareishvili, 1955
Vit drar och vinner

Den här gången tar vi en titt på ett tema som förekommer ganska ofta även i praktiskt spel — ett torn som försöker stoppa bönder från att gå i dam. I skrivande stund pågår schack-OS i Batumi, Georgien, så då passar det väl bra att välja ett verk av en georgisk kompositör.

Det här är förmodligen inte mycket till ledtråd, men kan möjligen hjälpa någon som är bekant med Lennart Hellsings barnkammarramsor — när jag såg lösningen tänkte jag omedelbart på Krakel Spektakel och Kusin Vitamin…

Här gäller det att räkna långt, eller åtminstone att inse långt, när man väl funnit svarts försvarsidé. Förstadraget är ju givet (1.h7??? Tb6 0-1), och sedan gäller det att räkna/inse så där femton drag framåt, vilket i just det här fallet är lättare än vad det låter. Nyckeln till vits manöver är att om tornet lyckas ta sig till åttonde raden är det (nästan alltid) remi.

Krakel Spektakel och Kusin Vitamin hade, som alla som var unga på sextiotalet vet, för vana att ”hänga och slänga i en gardin”. Hellsing berättar inte huruvida de klättrade uppför gardinen, gick armgång på gardinstången över till gardinen på andra sidan fönstret och sedan klättrade ner, men det låter inte otroligt…

Lite trolleri

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Szaja Kozlowski, 1931
Vit drar och vinner

Medan spotlighten ännu håller kvar Kozlowski i rampljuset passar jag på att damma av en verklig klassiker, som jag fick mig förevisad i junioråldern, och som föreföll inte kunna klaras av utan en dos trolldom; ännu ett exempel på en »fixeringsbild».

Efter 1.g7 kan svart naturligtvis inte ta det prisgivna tornet på h7, men klarar situationen genom att helt enkelt flytta bort sitt torn. Om löparen inte varit i vägen skulle vit nu kunnat spela Th8+ med direkt vinst. Hur ska vit lyckas få undan löparen utan att svart hinner befria sig från vits järngrepp?

Om oklara syftningar

Postat av
Svara

Att syfta rätt är inte lätt. Detta lärde jag mig redan i tidig ålder, då mitt andra jobb, i juni 1976, var just som syftare — vid ett vägbygge, närmare bestämt[1]. Den högst eventuellæ läsaren av dessa bloggor kan säkerligen vittna om att jag fortsätter att producera oklara syftningar i de mest skilda sammanhang.

Men idag, tycks det mig, har jag mött min överperson:

Vad är det egentligen som gjorts på uppdrag av SVT — Novus eller Torbjörn Sjöström?

Fotnoter:

  1. Som de i sammanhangen insatta lätt inser hamnade mina införtjänade slantar, via Motala, snart i Henry Anderssons och Sven Klerstams fickor. För de i sammanhangen icke insatta må omtalas att schack-SM hölls i Motala i juli 1976, och att de ovan nämnda herrarna sålde schackböcker vid sagda evenemang. [↩]

Tre nyanser av tempospel

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Szaja Koslowski, 1931
Vit drar och vinner

Innan jag återför Proskurowskis lilla häfte med studiefrukter till sin normala tillvaro som dammsamlare i studiebokhyllan så måste jag visa denna lilla pärla. I ett av de första kapitlen berättar han nämligen att han 1967 ägnade ett stort antal timmar åt att bläddra genom tidningen Glos Porannys utgivning från 30-talet, och att han därvid hittade nio studier av Szaja Koslowski som dittills hade undgått uppmärksamhet; detta är en av dem.

Vits inledningsdrag är inte så svårfunna: 1.Sd7+ Kc7 2.Sf8, och nu när de lätta pjäserna låser varandra är det upp till de båda kungarna att avgöra kampen. Det kommer att hänga på ett tempo…

Duvkamp

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 3









Vasily Smyslov, 1938
Vit drar och gör remi

Vasily Smyslov behöver förhoppningsvis ingen närmare presentation — det tillhör allmänbildningen att känna till att han var världsmästare en kort tid i slutet av 50-talet (1957-58, för att vara mer exakt); att han var en stor slutspelsexpert; och att han var en utmärkt sångare. Av någon anledning är det inte lika känt att han, särskilt i sin ungdom, var en flitig studie-kompositör med över 100 studier på sitt samvete; då dagens studie publicerades var Smyslov bara 17 år, om jag räknar rätt.

Liksom i förra veckans studie gäller det för vit att sätta upp ett fort, men här är saker och ting lite mer tillspetsade — svart hotar ju både gxf3 och Ta6+, och vit måste hitta ett sätt att stoppa båda dessa hot på en gång; och när hen väl gjort det återstår det »bara» att upprätthålla »den ogenomträngliga försvarsmuren», vilket dock kräver en hel del exakta drag.

Inledningen bör inte vara så svår att hitta, åtminstone inte efter förra ledtråden: 1.Lf6+ exf6 2.f4. Låt oss anta att svart fortsätter 2…Th8+ för att stoppa den vita fribonden. Hur bemöter du det?

Min generation, och ännu mer uråldriga släkten, har fått Sven Duva inympad i blodet; hur det är med dagens ungdomar vet jag inte. Hur som helst tycks det sandelska utropet »släpp ingen djävul över bron» passa bra in på den vita monarkens envisa försvar i den här studien, även om han till skillnad från menige Duva inte stupar på sin post.