Pärnus ointagliga fästning

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1947
Vit drar och gör remi

Inspirationen till dagens (och nästkommande veckas) studie fick jag av en bok, som jag recenserade i Schacknytt då det begav sig. Bokens titel och vad det var som fick mig att tänka på dessa studier avslöjar jag emellertid inte förrän i ledtråden.

Boken jag talade om i inledningen heter Modern Chess Analysis, och recensionen av den publicerades i Schacknytt 2004/6. Den här studien är ett utomordentligt exempel på en typ av problem som en dator har mycket svårt att lösa; det handlar med andra ord om att inse att svart, trots materiellt överläge, inte kan komma vidare därför att vit lyckats sätta upp en ogenomtränglig försvarsmur, ett så kallat fort. Så fort man insett detta (och datorer, utom möjligen AlphaZero, är som bekant ganska dåliga på att inse saker) är det inte svårt att hitta rätt drag.

»Pjarnu» är min transkribering av ett ortsnamn som rimligen bör vara Pärnu, en av Sveriges mest okända universitetsstäder.

Dubbelbonden triumferar igen

Svårighetsgrad 3









Wlodek Proskurowski, 1961
Vit drar och vinner

För några veckor sedan hotade jag med att eventuellt ta upp ytterligare en proskurowski-studie med materialet dubbel- mot enkelbonde, och här kommer det opus jag hade i åtanke. Att jag satt svårighetsgraden till 3 beror inte så mycket på några svårfunna drag, utan mer på att det krävs yttersta precision i beräkningarna för att bärja segern för vit.

Om du hoppat över eller glömt förra studien på detta tema föreslår jag att friskar upp ditt minne innan du fortsätter; det finns av naturliga skäl en hel del likheter mellan de båda vinstföringarna.

Du har förmodligen redan insett att 1.Kc4 (eller 1.d5) inte fungerar, och om du i samband med detta börjat fundera på att det vore bra om den svarta kungen kunde hållas borta från de vita bönderna så länge som möjligt så är du på rätt spår. Problemet är »bara» att koordinera de »bortmotande» försvarsdragen med de förberedande attackdragen på ett lämpligt sätt.

Sudden death

Svårighetsgrad 2









Leonid Kubbel, 1925
Vit drar och vinner

Leonid Kubbel är en av de oftast förekommande namnen här, men när jag nu tittar på vad jag skrivit om honom ser jag till min förstämning att jag inte rett ut trasslet med hans namn. Till att börja med hade han två bröder, Arvid och Evgeny, som båda komponerade schackproblem liksom sin bror, men det är inte de som brukar ställa till problem. Han kallade sig nämligen under olika perioder K.A.L. Kubbel (eftersom hans förnamn var Karl Arthur Leonid) och L.I. Kubbel (Leonid Ivanovich Kubbel; Ivanovich är det så kallade fadersnamnet), vilket satt myror i huvudet på de schackälskare som inte varit bekanta med ryska namn.

Dagens studie är inte fullt så alldagligt slutspelsmässig som den kanske tycks vid första ögonkastet; det väntar ond, bråd död runt hörnet…

Vit har två trumf som gör att hen kan hoppas på vinst: dels den framskjutna bonden på b6, och dels möjligheten till ett mattangrepp(!). Det gäller »bara» att spela korten i rätt ordning.

Förkortningen i tidskriftsnamnet står för den all-ryska centrala exekutiva kommittén.

All vår början…

Svårighetsgrad 1









Leonid Kubbel, 1909
Vit drar och vinner

Vit har ett nästan självklart inledningsdrag, som dock vid närmare betraktelse visar sig endast nästan leda till vinst. Din uppgift är alltså att hitta ett inte fullt lika självklart inledningsdrag som verkligen fungerar.

Frågan är hur svart tänker försvara sig mot det rättframma försöket 1.Td4 d1D 2.Txd1 Lxd1 3. g7 och bonden går i dam. När du väl funnit svarts listiga försvar mot detta, bör du också kunna hitta ett lämpligt vitt motgift.

Du känner väl till att en dam vinner mot en centrumbonde (d- eller e-bonde) även om bonden bara står ett steg från förvandlingsfältet?

Se upp för tåget!

Svårighetsgrad 1









Mikhail Platov, 1927
Vit drar och vinner

Bröderna Platov är förvisso inte okända för den här seriens trogna läsare, och även om den yngre brodern här uppträder ensam så är resultatet omisskännligt. Martin Ljung karakteriserade, om jag minns rätt, en gång en vits som »en tre-fyra tråkiga ord i början, och så ett roligt ord på slutet»; med den definitionen som utgångspunkt kanske man skulle kunna kalla dagens verk för en studie-vits?

Vit måste naturligtvis schacka, och schacka på rätt sätt. När väl schackarna tagit slut har den svarta kungens rörelsefrihet allvarligt begränsats, och din uppgift är att hitta ett sätt att utnyttja det.

Två torn är fler än en dam, som Magnus och Brasse kanske skulle uttryckt det, så du kan vara ganska frikostig med dina torn — till en viss gräns, naturligtvis.

För den som undrar varför jag associerade tornens klappjakt på det svarta majestätet med just ett tåg, så beror det möjligen på att jag just läst en bok av Edmund Crispin med det fantasieggande namnet Beware of the trains!.