En gastkramande final

Svårighetsgrad 2









Hermann Mattison, 1924
Vit drar och gör remi

Fotbolls-VM lider (äntligen?) mot sitt slut, och det återstår, i stort sett, bara en förhoppningsvis spännande final. Eftersom jag skriver detta några veckor i förväg har jag ingen aning om vilka lag som kommer att mötas i finalen, men jag skulle inte bli förvånad om det blir Argentina och Tyskland, eftersom de inte direkt visat prov på någon glimrande fotboll så här långt.

Dagens studie är, liksom föregående veckas, konstruerad av en lett; Hermanis Matisons, som hans lettiska namn lyder, har dock förekommit flera gånger tidigare i serien.

Som rubriken antyder kommer slutet av studien att bli tajt; som den metaforiskt lagde lösaren säkert redan räknat ut betyder det att vit satsar på att bli pattsatt. För att nå till detta läge måste vit hota att dels befria den instängda springaren och dels byta bort svarts kantbonde. Du har väl lagt märke till att den är av »rätt» färg, så att löpare plus kantbonde inte har några problem att vinna?

Två-mot-en-situation

Svårighetsgrad 3









Johann Behting, 1893
Vit drar och gör remi

Olikfärgade löpare brukar ju vara ett ganska säkert remikännetecken, men här har svart två farliga fribönder som vit på något sätt måste neutralisera. Kanske kan man använda den egna fribonden till något konstruktivt?

Några ord om författaren, som om jag inte misstar mig gör debut i den här serien. Den förträffliga sajten arves.org listar hans förnamn både som »Johann» och som »Janis»; jag har valt det förstnämnda eftersom jag tror det är det vanligast förekommande, även om jag inser att jag därmed kanske vidaretraderar något slags västeuropeisk chauvinism.

Du har förmodligen redan gissat att det första draget är ett kungsdrag, och så långt är det rätt. I valet mellan olika drag kan jag upplysa dig om att de slutspelsgurus jag konsulterat (dvs Keres och Cheron; Fine befann sig tillfälligt (?) på en obestämd plats i bokhyllan) anser att slutspelet med löpare och två bönder mot (olikfärgad) löpare normalt sett är vunnet för den starkare sidan om bönderna står så att det är två linjer mellan dem, eller mer.

Hög press

Svårighetsgrad 1









Enrico Paoli, 1951
Vit drar och vinner

Så här under fotbolls-VM är det måhända tillåtet att låna en term från »det gröna fältets schack» till rubrik. Hur jag tänker mig att den kan appliceras på dagens studie avslöjar jag dock inte förrän i ledtråden.

Två löpare och bonde borde inte ha några problem att besegra ett ensamt torn, men här har vit, som så ofta i studier, ställt till det för sig. Kan vit undvika materialförlust?

Nej, endera en löpare eller bonden går förlorad. Men det går faktiskt ändå; vit sätter omedelbart press på det »bollhållande» tornet, och vinner raskt tillbaka det förlorade materialet, med viss ränta. I Schacknytt 2003/9-10 visades med stor grundlighet hur man går tillväga, och för den som inte har den årgången av Schacknytt i bokhyllan kan jag avslöja att artikeln ifråga heter »Det fångade tornet».

Elegant miniatyr

Svårighetsgrad 2









V. Yakhontov, 1950
Vit drar och gör remi

En studie som jag förmodligen skulle gett en trea i svårighetsgrad, om det inte vore så att den kombinerar ett flertal kända studieteman på ett i mina ögon mycket elegant sätt. Alla dessa teman har förekommit tidigare i den här serien, så jag ger dem som ledtrådar i något slags dragordning.

Du minns väl Horwitz’ vinstmanöver?

Kombinera den första ledtråden med Rétis tempovinst

… och krydda hela anrättningen med ett av Troitskys förvandlingstrollerier.

Vän av ordning kanske undrar varför inte en sådan mästare som Troitsky åstadkommit en studie som denna, när han nu ändå var så nära. Svaret är att det gjorde han; den ryska bok jag hittade Yakhontovs studie i (inbunden och ännu icke sönderfallande) meddelar att Troitsky redan 1896 komponerade en »analog studie med åtta pjäser», om jag törs lita på mina ryskakunskaper utan att konsultera vare sig ordbok eller Lars Falk. Såvitt jag kan förstå borde det röra sig om följande studie:









Alexey Troitsky, 1896
Vit drar och gör remi

Lösningen lämnas som en övning till läsaren, men den torde inte bereda några svårigheter när man löst Yakhontovs studie. Och utan att på något sätt vara skolad som estetisk bedömare av schackstudier så tycker jag Yakhontovs bedrift att väva in horwitz- och réti-temat samtidigt som han tar bort två pjäser, och därmed komponerar en miniatyr (dvs en utgångsställning med färre än åtta pjäser), är högst beundransvärd, även om de ingående komponenterna redan var välkända var för sig då studien komponerades.

Du måste ha en plan!

Svårighetsgrad 2









Vladimir Bron, 1941
Vit drar och vinner

Rubriken syftar på en av min ungdoms fåtaliga schackböcker, som hette just så. Dagens studie, som liksom förra veckan hämtats från Lessons in Chess Strategy av Valeri Beim, är ett prima exempel på en ställning där en god plan är nödvändig för att nå sitt mål.

Om svart tvingas att flytta springaren, så skulle den och partiet omedelbart gå förlorat. Att ta bort det ena av den svarta kungens två fält går visserligen att göra i två drag, men tyvärr kan inte vit behålla dragtvånget. På något sätt måste hen alltså förlora ett tempo, samtidigt som de svarta pjäserna hålls kvar i sina respektive fängelser. Här krävs lite planering!