Författararkiv: bosjo

Äkta House music

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 123

Tom House — Jesus didn’t die

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det har varit svårt att undgå att notera att det i dagarna har valts en ny påve. Enligt vanligtvis välunderrättad källa, som det heter när man varit för lat för att kolla upp saker och ting själv, är den nye potentaten synnerligen avogt inställd till den form av brödrakärlek som annars tycks praktiseras utan alltför allvarliga påföljder av somliga katolska präster — du vet vad jag menar[1]! Dagens låt är en berättelse på ett liknande tema.

Tom House är ytterligare en artist som jag upptäckt via Townes Van Zandt, men av andra ordningen, så att säga — via TVZ upptäckte jag David Olney, och via Olney House. Tom House är kanske mer att betrakta som poet än sångare, och en av hans böcker, »The world according to whiskey», har hittat vägen till den bokhög jag kallar mitt bibliotek.

Fotnoter:

  1. Denna senare kommentar är naturligtvis ett lån från Anders F Rönnblom, som just idag fyller år. Grattis! [↩]

Sanna amerikaner

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 122

Christine Lavin — We are the true Americans

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Christine Lavin har faktiskt varit med en gång tidigare, då som sångare i tjejgruppen Four bitchin’ babes, men den här gången får hon chansen att framföra en lovsång till den amerikanske presidentens parti. Skivan »Live at the Cactus Cafe» släpptes dock redan 1993, så det är alltså inte på den postens nuvarande innehavare som texten syftar, utan något mer allmänt. Frågor på det?

Den fria företagsamhetens lov

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 121

Torgny Björk — Ficktjyvens visa

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ekonomifrågor är ju i högsta grad aktuella i dessa dagar, med Trump som den största slumpgenerator som ekonomivärlden sett sedan neanderthalarnas tid. Men redan Ruben Nilsson skrev denna lovsång till den fria företagsamheten, med en idag synnerligen gångbar refräng:

För si det där med den fria företagsamheten
är det allra knepigaste på den här planeten
Hej och tjo faderalla,
pengarna är kalla.
Alla är i sin fulla rätt att sno åt sig det de kan,
och en ann är så god som en ann.

Torgny Björk brukade på sina inspelningar kalla sig »Herr T», samt lägga till »och hans spelmän», men med tanke på det sparsamma ackompanjemanget så föredrog jag ovan att bara nämna sångarens namn. För fullständighetens skulle bör dock påpekas att gitarren här hanteras av en av dessa spelmän, Christer Karlberg. För den som känner till Fred Åkerströms mer kända version må också påpekas att den eventuella felstavningen i låttiteln gjorts av T elller någon av hans spelmän; inte av mig.

Fly från Överum

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 120

Totta Näslund — Bibelord i hyresrum

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Idag blir det ett snabbt hopkok med två delar gamla bekanta och en del nytt. Originalet heter »Pancho and Lefty»[1] och är skriven av Townes Van Zandt, som inte bara varit med i den här serien tidigare utan också nämnts flitigt i samband med andra artister; översättningen/tolkningen är gjord av Dan Hylander, som också han varit med tidigare; men sångaren, Totta Näslund, har inte varit med i den här serien, om mina anteckningar stämmer, så det är verkligen hög tid.

Jag såg honom en gång, på Flammans studentpub november 1981, med sitt då relativt nybildade Bluesband[2]. Brian Kramer och Mats Qwarfordt får ursäkta, men jag håller ändå Totta för den kraftfullaste och naturligaste bluesrösten som hörts i Sverige.

Fotnoter:

  1. Eller någon gång »Poncho and Lefty». [↩]
  2. Det var under den konserten jag för första gången insåg att talesättet »basen ska kännas i magen» har en rent bokstavlig innebörd. [↩]

Främling i tältstad

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 119

John Miles — Stranger in the city

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det är snart femtio år sedan jag gjorde lumpen, och det borde alltså inte vara alltför stor risk att jag ställs inför militär domstol för att ha avslöjat militära hemligheter om jag avslöjar att jag under min allra första natt i min allra första manöver under denna tid satt eldvakt och under denna eldvakt för första gången hörde John Miles och hans i mitt tycke bästa album, »Stranger in the city».

Som den i min musiksmak insatte raskt inser är detta en lite udda avvikelse från huvudfåran av mitt musikaliska flöde, och jag måste bekänna att intresset avtagit ganska kraftigt med åren — »Rebel» och »Stranger in the city» var bra; »Zaragon» ojämn; »More Miles per hour» tämligen slätstruken; och sedan försvann han ur min åhörsel… Men titelspåret från »Stranger in the city» har bibehållit sin charm och jag kan fortfarande känna värmen från pannan och doften av granruskorna vi sov på när jag hör den.