Box play

Svårighetsgrad 1









Mark Liburkin, 1949
Vit drar och vinner

Dagens alster är en typisk »enpoängsstudie» — det gäller »bara» att hitta ett vitt nyckeldrag som öppnar den svarta fästningen; svart har inte någon möjlighet att bjuda mycket motstånd när porten väl forcerats. Men poängen är ganska väl dold, och det gäller att tänka »utanför boxen», som det heter nuförtiden.

Löparen på h8 står trångt; kan man hålla den instängd i »lådan» borde det gå att fånga den på något sätt. Om du behöver mer inspiration, plocka fram Schacknytt 4/2002, eller klicka här, för att begrunda studien av Kivi (märkligt nog är de publicerade i samma tidskrift, Revista Romana de Sah, fast Kivis studie skapades elva år tidigare), där används nämligen en liknande idé.

Oskadliggjord skatt

Svårighetsgrad 2









Frédéric Lazard, 1912
Vit drar och gör remi

Svart ser ut att kunna promovera sin bonde med hjälp av tornet, men som alltid har vit ett trick att ta till. Till att börja med kan det ju vara bra att lista ut hur svart kan skydda sin skatt på c2…

På 1.Tc7? följer 1…Th5+ och 2…Tc5; och sedan går c-bonden i mål. Det ser inte så lätt ut, men vit måste faktiskt sikta på patt.

Ännu en studie som ligger någonstans mellan svårighetsgraderna 1 och 2; jag valde tvåan den här gången eftersom pattställningen är väl dold.

Ett praktiskt slutspel

Svårighetsgrad 1









Siegbert Tarrasch, 1906
Svart drar; vit vinner

Denna studie hittade jag på CD:n Theory and practice of chess endings som jag recenserade i Schacknytt 2002/8. Observera att det är svart som är vid draget, och att detta mer är att räkna som ett tekniskt slutspel med en studieartad poäng än en komponerad studie!

På CD:n stod att ställningen komponerades av »N. Grigoriev», dvs Nikolay Grigoriev, och så småningom hittade jag året 1937, utan källa; troligen har han skrivit en artikel i någon rysk tidskrift där han undersökt en rad slutspel av liknande typ. Men jag har senare hittat en uppgift att Tarrasch redan 1906 (ingen källa där heller; eventuellt kan det röra sig om turneringsboken till detta års turnering i Nürnberg?) behandlat detta slutspel, och eftersom 1906 är tidigare än 1937 har jag valt att nämna Tarrasch som kompositör.

I recensionen av CD:n tar jag upp en mycket liknande ställning; läs en gång till och begrunda hur vit ska dra fördel av det svarta tornets läge.

Officerare mot bönder

Svårighetsgrad 2









Gia Nadareishvili, 1947
Vit drar och och vinner

Innan jag ställer undan min georgiska studiebok kan jag inte låta bli att visa denna lilla pärla av bokens författare. Det finns en anledning till att jag valt just denna studie, men den avslöjar jag inte förrän i ledtråden. Så mycket kan jag dock avslöja som att de som löst en viss tidigare studie i den här serien förmodligen kommer att känna igen en hel del idéer.

Det är den här studien jag tänker på; torn är inte alltid så rörliga som det verkar.

Georgiska torn

Svårighetsgrad 2









Velimir Kalandadze, 1957
Vit drar och gör remi

Vid det ständiga arbetet med att försöka minska entropin i mitt »bibliotek» fann jag för några dagar sedan en bok om stuiekonsten i Georgien, och eftersom jag inte valt några studier från den än[1] tänkte jag göra det nu. Om författaren till dagens verk berättas det i ett inledande kapitel att han älskar torn, och det är inte utan att det lyser igenom här.

I stället för ledtråd ska ni få ett bonusproblem av samme författare:









Velimir Kalandadze, 1956
Vit drar och gör remi

Trots att själva poängen är helt annorlunda i dessa båda studier har de ändå något gemensamt.

Bonusproblemet har som synes samma mekanism för att förflytta den svarta kungen med hjälp av tornschackar till den aktiva stridsplatsen, men i slutet på den vandringen väntar inte en patt, utan en damfångst — när tornet schackar på c-linjen kan den svarta kungen krypa i skydd bakom b-bonden, men samtidigt stänger den då vägen för sin blivande gemål: (1.Th8+ Kg2 … 6.Tc8+ Kb1) 7.Tc7 a1D+ 8.Ta7 Dxb2 9.Tb7 remi.


Fotnoter:

  1. Att jag inte använde den för min serie i Schacknytt beror förmodligen på att jag inte köpte den förrän för omkring tio år sedan. [↩]