Tre nyanser av tempospel

Svårighetsgrad 1









Szaja Koslowski, 1931
Vit drar och vinner

Innan jag återför Proskurowskis lilla häfte med studiefrukter till sin normala tillvaro som dammsamlare i studiebokhyllan så måste jag visa denna lilla pärla. I ett av de första kapitlen berättar han nämligen att han 1967 ägnade ett stort antal timmar åt att bläddra genom tidningen Glos Porannys utgivning från 30-talet, och att han därvid hittade nio studier av Szaja Koslowski som dittills hade undgått uppmärksamhet; detta är en av dem.

Vits inledningsdrag är inte så svårfunna: 1.Sd7+ Kc7 2.Sf8, och nu när de lätta pjäserna låser varandra är det upp till de båda kungarna att avgöra kampen. Det kommer att hänga på ett tempo…

Duvkamp

Svårighetsgrad 3









Vasily Smyslov, 1938
Vit drar och gör remi

Vasily Smyslov behöver förhoppningsvis ingen närmare presentation — det tillhör allmänbildningen att känna till att han var världsmästare en kort tid i slutet av 50-talet (1957-58, för att vara mer exakt); att han var en stor slutspelsexpert; och att han var en utmärkt sångare. Av någon anledning är det inte lika känt att han, särskilt i sin ungdom, var en flitig studie-kompositör med över 100 studier på sitt samvete; då dagens studie publicerades var Smyslov bara 17 år, om jag räknar rätt.

Liksom i förra veckans studie gäller det för vit att sätta upp ett fort, men här är saker och ting lite mer tillspetsade — svart hotar ju både gxf3 och Ta6+, och vit måste hitta ett sätt att stoppa båda dessa hot på en gång; och när hen väl gjort det återstår det »bara» att upprätthålla »den ogenomträngliga försvarsmuren», vilket dock kräver en hel del exakta drag.

Inledningen bör inte vara så svår att hitta, åtminstone inte efter förra ledtråden: 1.Lf6+ exf6 2.f4. Låt oss anta att svart fortsätter 2…Th8+ för att stoppa den vita fribonden. Hur bemöter du det?

Min generation, och ännu mer uråldriga släkten, har fått Sven Duva inympad i blodet; hur det är med dagens ungdomar vet jag inte. Hur som helst tycks det sandelska utropet »släpp ingen djävul över bron» passa bra in på den vita monarkens envisa försvar i den här studien, även om han till skillnad från menige Duva inte stupar på sin post.

Pärnus ointagliga fästning

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1947
Vit drar och gör remi

Inspirationen till dagens (och nästkommande veckas) studie fick jag av en bok, som jag recenserade i Schacknytt då det begav sig. Bokens titel och vad det var som fick mig att tänka på dessa studier avslöjar jag emellertid inte förrän i ledtråden.

Boken jag talade om i inledningen heter Modern Chess Analysis, och recensionen av den publicerades i Schacknytt 2004/6. Den här studien är ett utomordentligt exempel på en typ av problem som en dator har mycket svårt att lösa; det handlar med andra ord om att inse att svart, trots materiellt överläge, inte kan komma vidare därför att vit lyckats sätta upp en ogenomtränglig försvarsmur, ett så kallat fort. Så fort man insett detta (och datorer, utom möjligen AlphaZero, är som bekant ganska dåliga på att inse saker) är det inte svårt att hitta rätt drag.

»Pjarnu» är min transkribering av ett ortsnamn som rimligen bör vara Pärnu, en av Sveriges mest okända universitetsstäder.

Dubbelbonden triumferar igen

Svårighetsgrad 3









Wlodek Proskurowski, 1961
Vit drar och vinner

För några veckor sedan hotade jag med att eventuellt ta upp ytterligare en proskurowski-studie med materialet dubbel- mot enkelbonde, och här kommer det opus jag hade i åtanke. Att jag satt svårighetsgraden till 3 beror inte så mycket på några svårfunna drag, utan mer på att det krävs yttersta precision i beräkningarna för att bärja segern för vit.

Om du hoppat över eller glömt förra studien på detta tema föreslår jag att friskar upp ditt minne innan du fortsätter; det finns av naturliga skäl en hel del likheter mellan de båda vinstföringarna.

Du har förmodligen redan insett att 1.Kc4 (eller 1.d5) inte fungerar, och om du i samband med detta börjat fundera på att det vore bra om den svarta kungen kunde hållas borta från de vita bönderna så länge som möjligt så är du på rätt spår. Problemet är »bara» att koordinera de »bortmotande» försvarsdragen med de förberedande attackdragen på ett lämpligt sätt.

Sudden death

Svårighetsgrad 2









Leonid Kubbel, 1925
Vit drar och vinner

Leonid Kubbel är en av de oftast förekommande namnen här, men när jag nu tittar på vad jag skrivit om honom ser jag till min förstämning att jag inte rett ut trasslet med hans namn. Till att börja med hade han två bröder, Arvid och Evgeny, som båda komponerade schackproblem liksom sin bror, men det är inte de som brukar ställa till problem. Han kallade sig nämligen under olika perioder K.A.L. Kubbel (eftersom hans förnamn var Karl Arthur Leonid) och L.I. Kubbel (Leonid Ivanovich Kubbel; Ivanovich är det så kallade fadersnamnet), vilket satt myror i huvudet på de schackälskare som inte varit bekanta med ryska namn.

Dagens studie är inte fullt så alldagligt slutspelsmässig som den kanske tycks vid första ögonkastet; det väntar ond, bråd död runt hörnet…

Vit har två trumf som gör att hen kan hoppas på vinst: dels den framskjutna bonden på b6, och dels möjligheten till ett mattangrepp(!). Det gäller »bara» att spela korten i rätt ordning.

Förkortningen i tidskriftsnamnet står för den all-ryska centrala exekutiva kommittén.