Tankar om och kring musik, del 96
Phil Ochs — Here’s to the state of Richard Nixon
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Snart är det ju dags för ännu ett ödesval, i USA närmare bestämt — valet står, kortfattat uttryckt, mellan en svårbedömd person långt ut på högerkanten, och en dömd brottsling med intelligens, empati och kunskaper väldigt nära noll-nivån. Jag stoltserar gärna med ett av mina smeknamn, »3NT», som jag fått efter mitt favoritkontrakt i bridge — »NT» betyder naturligtvis »No Trump», vilket känns i högsta grad aktuellt i dessa dagar.
Att det går hett till vid val i USA är dock ingen nyhet, och det är inte ens säkert att Trump är den mest hatade av alla landets presidenter genom åren[1]; det räcker att lyssna på Phil Ochs’ avhyvling av Richard Nixon, och publikens reaktioner, för att inse att inte heller han var särskilt populär i alla kretsar. Och omkvädet har en uppmaning som skulle kunna riktas även mot andra personer:
Here’s to the land you’ve torn out the heart of
Richard Nixon, find yourself another country to be part of!
Det är ganska många av världens ledare som detta passar in på, och givetvis också på vår egen trump-imitatör, Åkesson…
Phil Ochs är en protestsångare från 60- och 70-talet som tycks vara på väg att bli bortglömd, vilket är trist. Jag upptäckte honom på ett lite annorlunda sätt; en bok jag köpte, tidigt 70-tal, hade några texter av honom[2]. Låtar som »I ain’t marchin’ anymore», »Outside a small circle of friends» och »No more songs», med många fler, borde, tycker jag, garantera en framskjuten plats i musikens »Hall of Fame», avdelningen för protestsångare.
Fotnoter:
- ehuru med största säkerhet den mest inkompetente och för landet farligaste [↩]
- Om jag minns rätt var det en bok som var ett komplement till en radioserie om just protestsångare på 60-talet; det är en av mycket få böcker genom åren som lyckats försvinna utan att jag noterat dess existens i min databas. [↩]