Tankar om och kring musik, del 97
Rockfolket — Dom kommer och tar mig iväg ha-ha
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Barmhärtige Gud! förläna Hr August von Hartmansdorff en smula förstånd, åtminstone så mycket, som han behöver för att förstå att han inget förstånd har.
H.B. Palmær
Så har vi då åter fått en ytterst tvivelaktig person på den högsta posten i USA. Den barmhärtige guden som Palmær anropar i citatet ovan torde vara försent ute för att hjälpa von Hartmansdorff, men varför inte ta en tur till Washington, D.C., för att hjälpa den blivande presidenten till en smula självinsikt; och det helst innan allsköns vaccinhatare, homeopater och religiösa dårar fått röja undan den rest av förnuft som fortfarande lever kvar i landet.
Det är naturligtvis frestande att reprisera min kommentar från 2016, men tyvärr saknas Napoleon XIV:s ikoniska alster i min mp3-samling, så det får bli Rockfolkets, och Bertil Bertilssons, svenska version i stället[1]. Bertil Bertilsson, om han är okänd för dig, är en intressant figur som bland annat var turnéledare då det dåförtiden tämligen okända engelska bandet The Beatles drog runt i Sverige i början av 60-talet. Jag har hans självbiografi, Rapport från en dårfink; jag minns inte om jag läste den i sin helhet eller om jag bara bläddrade lite förstrött i den, men jag minns i alla fall att den var i högsta grad läsvärd, så om du hittar den på något antikvariat är den ett kap.
Fotnoter:
- Om någon undrar varför det i titeln står det märkliga »iväg» i stället för det i framförandet använda »nån dag», så har jag ingen aning. Min bästa gissning är att BB under sina framföranden kommit underfund med hur krystat »iväg» lät och ändrat till den något mer lätthanterliga texten. För övrigt heter skivan »Första repetitionen», vilket i sig kan vara en ledtråd till varför vissa låtar inte funnit sitt slutliga uttryck. [↩]